God kväll vänner!

När jag bodde i Stockholm brukade jag så här års åka ut i Roslagen och plocka svamp. Det brukade gå bra och jag hittade massor med svampar fast det bara var så där 40 minuter från storstaden. Ibland kunde man gå mitt i skogen och plötsligt kunde det där växa en syrén eller en krusbärsbuske. Om man då kollade runt lite hittade man en husgrund mitt i granskogen och förstod att för inte så lång tid sedan låg här ett torp där någon bodde. Då brukade jag sätta mig där fika och fundera. Här bodde någon som säkert var fattig och hade en ko och fem hönor. Någon som var kär i någon från Riala som han inte fick gifta sig med på grund av sin fattigdom. Så låg han här olycklig och hoppades att hon från Riala skulle strunta i sina stränga och frireligiösa föräldrar och komma till honom. Men en dag blev han så ledsen att han tänkte att han skulle hänga sig i en gran. Men i sista stund tog han sitt förstånd till fånga och emigrerade till Amerika där han fick jobb som snickare. Han startade säkert en egen byggfirma i Chicago efter några år och blev jätterik. Då skrev han ett brev till henne i Riala och sa att han älskade henne och hoppades att hon skulle komma till honom. Men han fick inget svar för hon hade gift sig med en frikyrkopastor och flyttat till Öregrund. Där levde hon olycklig och tänkte ofta på sin första kärlek som bodde i det lilla torpet i skogen. Men en dag stod han utanför hennes dörr i Öregrund och de rymde samma natt till Göteborg. Dagen därpå tog de Svenska-Amerikalinjens Gripsholm till New York. Så sitter jag och funderar på en husgrund i Roslagen när jag letar efter svampar. Jag gillar lyckliga slut.

Peter