God kväll vänner!

I kväll tänker jag på skrivmaskiner. Ni minns de där grejorna man skrev på förr som bestod av små hammare med bokstäver, färgband och en vals och lite andra grejer. Som lät "knatter, knatter, pling, knatter, knatter,pling" osv. Plinget var en påminnelse om att byta rad. Nu finns det inte så många skrivmaskiner kvar. Och det är ingen som skriver på dem längre. Om de inte är slängda så är de undanställda i något hörn i källaren. Ända gången man hör "knatter, knatter ,pling" är på julafton när Musse, Långben och Kalle Anka käkar majs på sin husvagnssemester. Ungarna begriper inte ett dugg varför det låter på det sättet när de käkar på sina majkolvar. De är inte så många som saknar sina skrivmaskiner. Och ingen minns vad de hette. En fin sorts skrivmaskin hette Halda. Den var en utmärkt skrivmaskin som tillverkades av företaget Halda. Fast på 50-talet bytte man namn på skrivmaskinerna till Facit. Facit gick ju sedan omkull, då företaget inte hängde med i datoriseringen. Man måste hänga med på det nya om man inte vill gå omkull. Och det vill man inte. Fast jag börjar bli som en gammal skrivmaskin. Snart blir man väl undanställd i ett hörn själv. Då kommer någon bergis säga: "Jo, han fungerar rätt bra. Men han är inte lika effektiv som den nya produkterna". Så vi bytte ut honom. Men det är dumt för det är faktiskt inte på datorer som världslitteraturen är skriven utan med hjälp av papper och penna och skrivmaskin. Och jag duger gott ett par år till skall ni se. Jag är ju som en hel roman skriven på en Halda.

Idag var jag förresten på en auktion. Jag var bara där en liten stund för jag såg inget som intresserade mig utom en spegel. Men den såldes i början på auktionen för mer pengar en jag vill betala. Men på den auktionen såldes också massa slantar från femtio- och sextiotalet. Fan vad mycket småpengar som det fanns när man var ung. Det har man nästan glömt bort. Det fanns ettöringar, tvåöringar, femöringar, tioöringar och tjugofemöringar. Femöringarna var tuffast för de var rätt stora och bruna. Nuförtiden finns det ju knappt några slantar längre som är något att ha. Jag brukar lägga mina i en burk och räkna ihop dem en gång om året. Det brukar bli några hundra spänn .

Förresten så bantar jag och avser gå ner så där en 10 kilo. Fan vet hur det skall gå med detta. Men jag skall göra ett försök. Tänkte pröva den där fem - två metoden. Ni vet två dagars svält och fem dagars normalt käkande. Hittills har det inte funkat något vidare. Men vi får se om det går bättre på sikt. Det var ju rätt dumt att börja med detta inför julhelgen. Men man för väl göra ett uppehåll då. Likaså under nyår och trettonhelgen. Men sedan skall jag bara äta två rätter fem gånger om dagen eller hur det nu var.

Peter