Hej vänner!

Det händer minsann saker i världen. Nu har en kriminell jävel, lyckas infånga en annan kriminell jävel. I en god värld där goda människor styrde jordens länder, så hade det varit utmärkt om tyranner, diktatorer och folkförtryckare infångades och sattes i de fängelser, där de hör hemma. Detta som de brottslingar de är. Men nu är det ju just den typen av människor som styr alla stormakter. Nu är jag helt övertygad om att de jävla skäl som Trump-idioten framförde som orsak till sin kidnappning av gängledaren, inte handlar om att det är en otäck tyrann, som förtrycker sitt folk som man fångat in. Jag är säker på att det ytterst handlar om att ta tillbaks oljekällorna som en gång nationaliserades, till de stora amerikanska bolag, som en gång blev av med dem. Så att hans jätterika kompisar kan bli ännu rikare. För man har ju inga planer att ge makten till den opposition, som enligt eniga valobservatörer, vann det senaste valet.

Nu har Trump också talat om att det är rätt för stormakter att anfalla mindre länder. Att makt går före rätt. Vilket säkert Putin och Xi Jinping är glada att få höra att man är överens om. Putin får väl härja i sin intressesfär, där Ukraina ingår och Xi kan väl sno åt sig Taiwan. Så i Moskva skålar man väl i champagne just nu och är glad över att få detta exempel att peka på, när man ger sig på sina grannländer.

Att det bara handlar om att lägga beslag på andras rikedomar i form av olja och mineraler förstår man när man läser om de nya hoten att ockupera Grönland. För Grönland är ju ingen diktatur som förtrycker sin egen befolkning. Därifrån exporteras inte heller några droger. Lik förbannat hotar Trump och hans kriminella gängmedlemmar att ockupera denna självstyrande del av kungariket Danmark. Nu har en av Trumps närmaste rådgivare och pressekreterare satt i nedanstående karta på något socialt media och skrivit ”Snart” över.

Jag har alltid tyckt lite synd om de som dog i början på 40-talet. För de fick aldrig uppleva fredsslutet och hur nazismen besegrades. Aldrig hur våra ockuperade grannländer befriades från fienden. De kanske trodde att den värld de lämnade skulle se ut, som de gjorde när de lämnade in och att den ondska som då var så segerrik, skulle fortsätta vara det. Men till slut krossades detta utlovade tusenåriga rike i grus och skam. Vilket de som dog innan dess, aldrig fick uppleva. Jag fick iallafall vara med om när de sista resterna av just denna variant av ondskan försvann. När Franco dog och den jäveln skottades ner och Spanien blev en demokrati. Likaså när Portugal befriades från sin diktator och blev av med sina kolonier. Men också när folken i östra Europa befriade sig från sin förtryckande hemska betongstat och denna föll samman, under sin egen ideologiska galenskap. Men samtidigt borde jag begripit att ondskan skulle återkomma. För den typ av människor som styrde dessa länder finns ju kvar. Stalin och Hitler är ju bara exempel på folk av den sorten, som är redo att ta över. Först med lögner och löften, lurar de folk att ge dem makt och när de nått den, behåller de den, med våld, hot och skräck. Så verkar världen se ut och alla människor som bara vill leva sina liv i fred, frihet och i lugn och ro, verkar i maktlöshet få acceptera detta.

Men ibland får trots allt även de som känner sig maktlösa nog och gör uppror. Som vid de stora demonstrationerna i dåvarande DDR, där man ropade: ”Vi är folket” och fick sina styrande quislingar att tappa fattningen och öppna muren. Men också på annat sätt och på en helt annan nivå, när folket i Stockholm, lyckades få ett uppehåll i förstörelsen av sin stad, vid almarna i Kungsträdgården. I bägge fall anklagades deltagarna i dessa uppror för att vara brottslingar, som inte gjorde som makten sa och för att vara anarkister. Det kanske de var för en stund förresten. Även de tanter från Östermalm, som satte på sig pälsen och tog med knähunden till almarna, för att försvara dessa, var för några dagar anarkister. Det tillsammans med sina unga långhåriga meddemonstranter. De hade allihop fått nog och makten darrade inför deras kraft. Viva la anarquia, som tanterna kanske sjöng på väg till Östermalmshallen, för att glada köpa kalvfärs till lilla Fiffi, efter nattens kamp. Det tror jag inte de gjorde. Men vem vet. Hur som helst står almarna kvar och gör mig lite glad när jag går förbi.

Jag är ju en rätt konservativ gubbe som vantrivs i den tid jag mot min vilja tvingas leva i. Denna jävla av internet och dess algoritmer förstörda tid. Fylld med en känslolös artificiell intelligens, som är dummare än tåget. För den är omänsklig och farlig. Precis som de jävla presidenter, som i den mån de använder sin intelligens, gör det för att jävlas med mänskligheten. Som saknar humor och självdistans i sin narcissistiska psykopatiska galenskap.

Men jag tvingas också leva i en tid där småungar blir kontraktsmördare och planeras sättas i fängelse. Det är i och för sig för överjävligt. Men det är det ju också att placera dem i en behandlingsverksamhet som SIS-hem. Vars behandlingsresultat, visat sig vara knappast bättre än slumpen. Kanske tvärtom. Som dessa ungar tydligen säger: att det är värt mörda och hamna fyra år på SIS, för att komma ut som en 100-gubbe. Alltså få hög status i den verksamhet de ingår i. Själv har jag ingen aning vad man skall göra åt eländet. Men det verkar jag inte vara ensam om. För det är ju helt jävla obegripligt att det skall vara på det sättet.

Sålunda är världen fullkomligt galen och jag känner ibland som titeln på den engelska musikalen ”Stoppa världen – jag vill stiga av”. Men man får väl hänga med till ändhållplatsen, trots allt. Fast livet är, som att ta en överfull nattbuss en sen fredagskväll. Få ståplats och skaka fram genom stan. Medan hela bussen luktar fylla, spya och piss. Medan man håller en hand på plånboken, för att inte bli av med den till någon skicklig ficktjuv. Men då kan man ju skrika ”stoppa bussen, jag vill stiga av” och hoppas chauffören hör en. Vad gäller livet är det ju mer komplicerat. För där kan man ju ropa bäst fan man vill, om man inte gör något jävligt drastiskt. Vilket är dumt att göra. Då är det bättre trots allt att göra det bästa av eländet och ta en öl och en skiva Gustavskorv och se om man ändå inte kan bli lite gladare. Men samtidigt tänka på vad som står i Titusbrevet i bibeln. Ty där står minsann: ”Förmana de äldre männen att vara nyktra, att skicka sig värdigt och tuktigt, att vara sunda i tro, i kärlek, i ståndaktighet.” Vilket inte alltid är så lätt för en äldre man. Men man får väl trots allt försöka göra sitt bästa i tro, kärlek och ståndaktighet. För det det sa redan Paulus till sin kompis Titus en gång. Så det så.

I denna tid när
allting faller

Och man avser
låsa in barn
bakom lås och galler

Då kan man längta
efter moralens rätt
och lagars bud

Men man får förstå
Stagnelius ord,
det finns ingen ordning mer
och kaos är granne till gud

Peter