Hej vänner!

Det har faktiskt varit synd om mig. För jag drabbades av en konstig jävla åkomma, utöver min andra krämpor. På natten fick jag ont som fan i vänster spira. Riktig värk faktiskt. Så jag kunde inte sova något vidare på flera dagar. När jag gick upp och gick runt en stund, så blev det bättre. Även om det var ömt och stelt i benet. Men igår förrgår var jag hos en doktor som hette Ihab. Han klämde och böjde på benet och ställde diagnos. Inflammation i ett muskelfäste, trodde han. Jag hade tränat rätt flitigt med en grej jag har, där man sätter ett gummiband på foten och drar med armarna. Misstänker att det var mitt flitiga tränande med den grejen som ställt till det. För dr Ihab frågade om jag gjort något som ansträngt muskeln i benet. Sedan skrev han ut en medicin mot inflammation och värk. Det verkar som han visste vad han pratade om, för nu är det redan mycket bättre, om inte helt bra. Så dr Ihab hade sannolikt rätt. Tyvärr är denne utmärkte doktor bara hyrläkare. Vilket jag i princip inte gillar. För när man, som jag, har ett antal krämpor, så skulle det vara bra om man fick träffa samma läkare, när man måste dit. Inte en ny varje gång. Men dr Ihab fick jag förtroende för och skulle gärna vilja träffa fler gånger. Men det lär jag inte få.

Byråkrati är ju nödvändigt för att staten skall fungera. En tjänsteman skall ju vara oväldig och följa lagarna. Men ibland blir det väldigt konstigt. Som när man läser i tidningen om folk som kommit hit och lärt sig språket, utbildat sig och fått jobb och betalar skatt och sköter sig, utan att ligga någon annan till last. Dessa skötsamma och arbetsamma människor, skall riskeras utvisas för att de fyllt i något papper fel eller tjänar för lite som sjukvårdsbiträden, för att få vara kvar i landet. Medan grovt kriminella typer, som man verkligen skulle vilja utvisa till något ställe, 300 mil söder om Eldslandet, får vara kvar. Detta för att deras hemländer vägrar att ta emot dem. I varje fall om man inte mutar någon jävla hövding med kompisar, med flera miljoner. Så skötsamma människor som följer lagarna utvisas. Detta medans deras motsats får bli kvar, vad fan de än hittat på. Det är faktiskt rätt konstigt.

Vad har hänt annars? Jo, nattens sprängning inträffade i Göteborg. Den var enligt Expressen så kraftig att hela huset skakade och porten förstördes. Putinjäveln fortsätter sitt krigande och har tydligen sagt att Ryssland är redo för krig mot Europa. Trumphelvetet tycker inte heller om oss i Europa, utom Ungern. Vars president Vidkun Quisling han gillar helskarpt. I Stockholm knallar otäcka nassar runt, misshandlar, skräms och är hotfulla. Vad våra riksdagspolitiker ägnar sig åt är lite oklart. Likaså hur de avser samarbeta kring ovanstående hot. Det går dock tydligen bra för ett parti på ytterkanten och dåligt för de i mitten, läste jag. Sämst går det för liberalerna. De skulle aldrig bytt namn utan fortsatt kalla sig Folkpartiet. Då hade det kanske gått bättre. Så dör liberalismen sotdöden. När jag var barn var ju Folkpartiet det ledande oppositionspartiet. Partierna på ytterkanterna var små. Ju längre ut desto mindre. Nu är det nästan tvärtom. Vilket kanske säger något om samhället och vilka som har makten, att bestämma dagordningen. Vad det beror på vet jag inte. Även om jag har mina aningar. Förr röstade man ju ofta för någonting, som man ville skulle förbättras eller bli annorlunda. Nu röstar man ju oftast mot någonting, så att det inte blir värre än det är. Vilket känns som ett jävla nerköp. Men som Hamlet så riktigt påpekar: ”ur led är tiden”. Det stämmer precis och dessutom så jävla tröstlöst otäckt, att man traumatiseras varje gång man läser nyheterna. Får liksom lust att lägga sig fosterställning och ropa, jag orkar inte mer. Fast då skulle jag bergis få mer ont i benet igen och få svårt att resa mig.

Ute råder mörker. Men det kommer väl bli bättre om några månader. Just nu är det värre med det inre mörkret. Men man får väl försöka stå ut, fast det ibland känns hopplöst. Komma ihåg det som står i broschyren ”Om kriget kommer”: ”Varje meddelande om att motståndet skall upphöra är falskt”. Så det är väl bara att kämpa på, trots allt. Som jag berättat förut, har jag har ju en gång heligt och dyrt lovat försvara ”konungen och fäderneslandet”. Det är nu länge sedan. För mer än 50 år sen om jag räknat rätt. Jag är en ordhållig man som tycker man bör hålla det man lovat. Även om jag inser att jag numera inte skulle göra någon större nytta som försvarare, av vare sig Karl XVI Gustav eller fäderneslandet. Men jag kommer iallafall göra mitt bästa. Så lita på mig kungen! Om någon är taskig och dum mot dig på grund av din dyslexi, så blir jag sur och kommer och pissar på dennes någons cykel, så det så. Vad gäller försvaret om Ivan kommer, gör jag nog numera störst nytta genom att inte vara i vägen. Vilket andra också insett och sedan länge dragit in min krigsplacering. ”Att sätta ett vapen i händerna på den där darrhänta gubben, som inte kan se sikte och korn samtidigt, vore rent livsfarligt”, säger det nog på pliktverket. Och det har de alldeles rätt i. Men ändå: Allt för Sverige!

Peter