Hej vänner!

Min pappa hade alltid hatt eller keps på skallen när han gick ut. För han var född 1909 och män i den generationen bar alltid huvudbonad utomhus. Jag gissar att de kände sig nakna annars. 

Förra sommaren efter det jag strålats i huvudet, fick jag stränga order att inte gå utan något på huvudet i solen. Dessutom tappade jag håret på halva huvudet, där det strålades. Det gjorde att jag fick klippa bort håret på den andra halvan också för annars hade det sett för konstigt ut. Folk hade väl stirrat. Nu såg jag mest ut som andra lite skalliga gubbar ser ut. För manligt håravfall är ju väldigt vanligt. En del killar verkar väldigt bekymrade över sin hårlöshet. De smörjer in sig med medel mot håravfall, kammar över den skalliga biten, skaffar tupé eller i värsta fall transplanterar hår, där de tycker det fattas. Det är konstig. För vad jag förstår är manligt håravfall tecken på att man har bra med testosteron och är en viril typ. Så jag tyckte det kändes lite tufft under perioden jag var hårlös på skallen. Så det gjorde absolut ingenting. Jag accepterade mitt öde med stolthet. Men sedan började håret komma tillbaks. Visserligen lite tunt och kraftlöst. Växer dåligt som en ogödslad rosrabatt. Men täcker ändå min knöliga skalle som är lite knöligare nu än innan jag opererades där.

Jag rakade alltså bort håret för att inte folk skulle stirra på mig på grund av min ojämna frisyr, med hår på halva huvudet. Det kommer mig att tänka på den antika grekiska folktalaren Demosthenes och hans kamp för att bli en stor orator. Han var nämligen en blyg och osäker kille. Vilket gör det svårt att hålla tal inför massa människor. Så för att komma över sin blyghet så rakade han bort skägget i halva ansiktet. Vilket gjorde att alla som träffade honom stirrade på honom. Så han blev van med att bli utstirrad och det fungerade tydligen mot hans blyghet inför folk. 

Just det att utsätta sig för det som man får ångest inför, är ju ofta rätt effektivt för att komma över sin rädsla. Att istället för undvika, utsätta sig för det ångestväckande i maxdos. I varje fall om det är något ofarligt. Annars är det ju korkat. Har man spindelfobi är det ju bra att låta en stor snäll spindel krypa runt på sig, till obehaget går över. Men om man har tigerfobi är metoden klart olämplig. Speciellt om tigern är hungrig.

Man blir inte yngre. Jag brukade hoppa som en stenget, på klipporna här på ön. Men det gör jag inte längre. Tvärtom är jag lite gubbigt osäker och borde träna muskelstyrka, smidighet och balans för att inte helt stelna till. Börjar bli smidig som en chiffonjé. Det oroar mig och får mig att känna mig gammal. Jag vet att jag borde träna och har dåligt samvete för att jag inte gör det. Trots kraftfulla rekommendationer från närstående. Men som vanligt följer jag lustprincipen och det är ju en dålig princip, har jag förstått. För jag håller med om att man skall vara rädd om sin kropp och ta hand om den. Inte låta den förfalla som en gammal lada i skogen. 

Kompositören, TV-personligheten och dragspelshataren Sten Broman brukade visst säga: ”Jag behöver inte träna, för jag är begåvad”. Ett uttalande som faktiskt är rätt kul, även om det är korkat. En paradox på något sätt. Motsäger ju påståendet, som sägs i satsen. För det är ju inget tecken på begåvning, att missköta sin kropp. Jag sköter mig alltså sämre än jag bör. Vilket på intet sätt, är något som tyder på stor begåvning. 

För att bli president, behöver man varken vara begåvad, bildad eller väluppfostrad. Tvärtom verkar motsatsen vara mer framgångsrik. Ju dummare saker man säger desto mer jublar ens lika lindrigt begåvade anhängare. De hurrar och säger: ”Han talar så vi förstår, så han har säkert rätt”, säger de till varandra på ryska och amerikanska. För de tycker illa om komplicerade och komplexa saker. Enkelt och lättförståeligt skall de vara. Så man förstår, utan att behöva överanstränga hjärnkontoret. 

Det är lättbegripligt som partiets slagord i Orwells roman 1984, om ni minns:

”Krig är fred

Frihet är slaveri

Okunnighet är styrka”

Nu verkar hela internet fullt med folk som delar den uppfattningen och verkar glada över att fått ledare med samma lättbegripliga dumma galenskap. Som talar så de förstår och inte säger komplexa och svårförståeliga saker. 

Dags att gå ut med taxen Stefan på prommis. 

Peter