I juli när fågelsången
tystnar, kom
minnen förbi.

Det börjar bli
så länge sedan.

Den sura lukten av kokseldning
om hösten.

Planscherna i kartrummet,
djuren på lantgården,
vår herre framför Pontus Pilatus.

Då, när din klara sol
gick upp och fader vår
var i himmelen.

Döden kom och
andades glädjelös
sorg på dig.

Så ett första bett i äpplet
och när allt var över,
ensamhet.

Allt bär man
med sig.

Fågelsången
tystnar i juli.