Hej vänner!

Man brukar ju säga att känslor är bra tjänare, men dåliga herrar. Vilket nog ligger rätt mycket i. För känslor styrs ju ofta av annat än frontallobens förnuft. Det blir till exempel tydligt vid fobier, där folk som drabbas blir skräckslagna inför sådant som är helt ofarligt. Som spindlar, öppna platser, fåglar och främlingar. Men det är ju få som har bil-fobi eller sprit-fobi, trots att det är företeelser, förbundna med oändligt mycket större faror, än spindlar, ormar och främlingar. Speciellt i Sverige där det inte finns några giftiga spindlar och där risken att bli dödligt biten av en huggorm, är oändligt mycket mindre, än att råka ut för en bilolycka. Men hur man än informerar folk med fobier om dessa fakta, så hjälper det inte. De får ändå panik, om de ser en snäll stor fin husspindel knalla förbi i köket. En hypotes är att det finns någon sorts nedärvd genetisk rädsla, för sådant som en gång var farligt för oss. Som hos en del bara leder till lite obehag, men hos folk med fobier till total panik. Ett obehag, som hos oss utan fobier går att bemöta med förnuft och en sopborste. Om man inte är som jag förstås. Som gillar spindlar och låter dem bo kvar hos mig och bara då och då dammsuger bort deras spindelnät, när det börjar se ut som hemma hos familjen Adams hos mig.

Men nu lever vi i en tid där känslor verkar få funktionen som herrar och styrande. Där en internet är fullt med folk, som tror att något blir sant bara för de känner så. Ni vet sådana där som verkar säga: ”jag blir skraj och osäker när något inte är som jag vill att det skall vara och då vill jag förbjuda det. Som killar som sätter på sig tjejkläder, tjejer som kör lastbil, rätt till abort, forskning om genus, böcker som ifrågasätter normer och annat som gör mig osäker och gör att jag darrar till.” Människor som verkar tänka, att allt som gör mig osäker och väcker min oro bör förbjudas. Som verkar tro att det skulle göra världen tryggare. Nu har vi ju politiska ledare som utnyttjar denna, antagligen delvis genetiska rädsla, genom att lova att ta bort sådant och sådana som väcker oro, rädsla och osäkerhet. Men det är ju mest som att försöka bota en med spindelfobi genom att lära någon fly eller blunda, så fort han ser en spindel. Känns lite bra för stunden, men i verkligheten finns lik förbannat verkligheten kvar och sanningen är som en olja som tränger in överallt.

I USA har det ju nu gått så långt att Trump och hans anhängare försöker ändra historien och vill förbjuda information om sådant som slaveriet, folkmordet på ursprungsbefolkningen, fattigdom och allt som har med feminism att göra. Allt som visar på sprickor och trasigheter och talar emot att USA ”is the greatest nation in the World! Allt som inte passar är ”fake news” eller ”alternativa fakta” är sånt man vill man förbjuda.

Alternativa fakta finns inte. Men fakta finns och det är med dessa vi kan stå emot, när känslorna blir herrar och försöker lura oss att tro på det som inte stämmer, för att det känns bättre. Men det är som att pissa på sig när det är minusgrader ute. För någon minut varmt och skönt. Men sedan blir det jävligt otäckt.

Men jag tycker mig se tecken på samma sak som i USA även här. Men som tur är på en helt annan nivå. Men jag gillar det ändå inte på något sätt. Förutom ett parti på yttersta högerkanten, som visst gillar den så kallade presidenten i USA och hans politik, så är det inte alls på samma amplitud vad gäller att låta sig styras av känslor och inte lika galet. Men tecknen finns på sina håll. Som med tankar kring integrationen av nya invånare och konsekvenserna av denna. Där de med sympatier mer till höger mest beskriver de svårigheter och sociala problem som blivit följden. Med ”utsatta” områden, islamism och hederskultur. Medan man till vänster mer vill tala om det positiva och att invandring är lönsam och behövs för att någon skall vårda oss, när vi blir gamla, sjuka och skröpliga. Bägge sakerna är ju sanna. Men jag tycker det känns, som om man väljer vad man skriver om på ledarsidor och debattsidor utifrån ideologiska preferenser, mer än fakta. Man vill liksom välja ut det som ger stöd för sin egen uppfattning och blunda för det som väcker känslor man inte vill känna.

Likaså vad gäller den organiserade brottsligheten. Är man till höger är det hårda straff och repression som gäller. Till vänster gäller sociala förklaringar och förebyggande arbete, utan att det egentligen har något förklaringsvärde, mer än att det låter bra. Men någon konkret åtgärd, som jag tror på, som kommer hindra denna utveckling, tycker jag är svår att se. Våra grannländer är ju lika oss vad gäller det mesta, utan att de har drabbats av skjutningar och sprängningar och när jag var barn var inte jämlikheten bättre än idag. Så varför vi drabbats på det här sättet återstår väl att förklara.

Jag har ju skrivit tidigare om att två damer rök ihop i EU-parlamentet och gick till handgripligheter. Den ena företräder Kristdemokraterna och den andra Vänsterpartiet. Det finns en film på händelsen som skulle vara kul att få se. För det finns alltså fakta att ta del av. Men de som företräder Kristdemokraterna menar att deras kompis är oskyldig och blev överfallen. Vänsterpartiet håller på den andra kontrahenten och menar att det var hon som utsattes för misshandel. Någon är uppenbarligen inte helt sanningsenlig och vem som är mest skyldig vet väl bara de som sett filmen och är oberoende bedömare. Lik förbannat tar man ställning, inte utifrån fakta, utan utifrån lojalitet. Det är ett litet och marginellt exempel på ett tänkande som jag ogillar. Saken i sig är väl inte så stor. Men för mig känns det på något sätt obehagligt när folk på det sättet av lojalitet, struntar i fakta och förnuft. Om man gör så i det lilla, gör man väl likadant i det stora.

Jag har ju en tjatig förmåga att upprepa mig. Så nu skall jag på nytt skriva om ett citat av Bertrand Russel. Jag kommer inte ihåg det ordagrant men han säger ungefär: när du analyserar en händelse eller en filosofisk fråga, bry dig bara om fakta och inget annat än fakta. Inte i huruvida det passar in i hur du önskar det skall förhålla sig, eller om du på något sätt tjänar socialt på din uppfattning. Bry dig bara om fakta, även om det kostar på. Jag försöker iallafall göra mitt bästa och försöker hålla mig till fakta, även om det innebär, att jag får erkänna att jag tidigare haft fel och får känna mig lite dum i huvudet. För sanningen är viktigare än hur fan jag känner mig, så det så.

Idag är det midsommarafton. När jag var barn var det alltid en ambivalent högtid för mig. För jag hade fått för mig att det betydde att halva sommaren och halva sommarlovet passerat. Så bara hälften var kvar, innan man skulle tvingas in i den förbannade skolan igen. Vilket kändes som man var på väg mot den dörr, över vilken det i Dantes komedi står ”du som här inträder låt allt hopp fara”. Så illa blev det ju inte. Men det kändes så. För jag trivdes aldrig i skolan.

Och världen fortsätter att vara full av krig, dödande, galenskap och ren ondska. Vilket är jobbigt att tänka på och faktiskt påverkar mig mer än jag vill. För jag har blivit mer känslig och mer gråtmild hur äldre jag blir. Så när jag tänker på barnen i Gaza som lever i ständig skräck och nu svälter, så blir jag blöt i ögonen. Det började med en vidrig massaker på oskyldiga människor och fortsätter med en vidrig massaker på andra oskyldiga människor. Där samvetslösa idioter inte drar sig för att behandla helt oskyldiga barn, som fiender som skall förgöras. Som man strävar efter en slutgiltig lösning, efter känd förebild. Där folk är så dumma i huvudet och förblindade av hat, att de jublar när fiendens barn mördas och upprörs när ens egna barn utsätts för samma sak. En primitiv jävla ondska utan börja och slut. Där man tror sig ha den rättfärdiga guden på sin sida i kampen. Som korsriddarnas stridsrop: ”Gud vill det”. Nu är det väl Jahve och Allah som vill det och hejar på respektive lag i dödandet. Alltihop är vidrigt och får mig att tappa tron på mänskligheten.

Men trots det, får jag väl önska er fåtaliga som orkar läsa mina inlägg en Glad Midsommar och ge ett litet tips till i morgon. Om ni inte mår riktig bra av sillen i morgon och besväras av huvudvärk och törst, så bre en knäckemacka och strö över några magnecyl och koltabletter. Skölj ner med några råa ägg blandade med Tabasco, så kanske det känns bättre efter några timmar. Eller ge fan i sillen om ni inte mår bra av den. Själv brukar jag ju numera undvika sådant, som man inte mår bra av dagen därpå. För jag har blivit klokare och lärt mig att det kan vara klokt att avstå från sådant som man inte mår bra av. Men jag ger mig fan på, att inte alla som läser denna blogg är lika förståndiga som jag är.

Peter