Hej vänner!

Jag är trött på vinter. Förr om åren kunde jag vara trött på att det inte var någon vinter på Gotland och kunde längta efter riktig vinter, så man kunde åka skidor. Så jag är som vanligt en surgubbe som aldrig är riktigt nöjd. Fast det är inte helt sant. För jag är väldigt nöjd med att jag inte har ont längre, efter jag bröt åtminstone ett revben kanske två. Men nu är det onda över och jag kan både hosta och skratta, utan att det känns som någon kör en glödande kniv i ryggen. Skratta var ju inget större problem, för det finns det ju sällan anledning att göra nu för tiden. Hosta däremot är man ju till slut tvungen att göra. Vilket man inte tänker på, när man har hela revben.

De sista veckorna har man byggt om i min grannlägenhet. Det har borrats, skrapats och hamras dagarna i ända. Det är jävligt lyhört i min fastighet. Så till slut var jag tokig av allt oväsen. Nu hoppas jag det är över, för det har varit för överjävligt. Min fastighet görs om till lägenhetshotell och jag gissar att det är det som jobbas med hos grannen. Det känns trist, för när jag flyttade in hade jag grannar att prata med, i det som nu är hotell. Nu är det bara jag och en dam som är kvar och känner oss i vägen. Olönsamma som vi är. Så här går vi runt som antikviteter, i en döende stad. Som vintertid är som en stängd nöjespark. Ett jävla Gröna Lund i februari. Så jag och grannen går runt som grå tomtar, i denna döende innerstad och är i vägen för den viktiga besöksnäringen. Om tio år är väl vi också borta och inte i vägen längre. Då blir väl alla hyreshus lägenhetshotell och då ägs väl alla de fina små stugorna, av miljonärer och står tomma 11 av årets 12 månader. Men sådan är väl kapitalismen. Nu är vi som bor innanför murarna snart så få, att Visby riskerar bli av med titeln världsarv. För det är ju inte längre en levande stad utan bara en kuliss. Inför denna utveckling är man maktlös.

Jag vet att nostalgi är jävligt meningslöst. Men jag är fylld med denna meningslöshet, i denna tid i vilken jag går runt och vantrivs. En tid fylld av lögner, dumhet, hat och girighet. Där folk som har egenskaper, som gör det  samvetslöst lätt att använda ovanstående som maktmedel är framgångsrika. Där rätt heter pengar och alla medel är tillåtna, för att gynna sig själv på andra människors bekostnad. Världen styrs ju av tokiga presidenter och ett antal mycket rika gubbar som Elon Musk, har en förmögenhet på 433,9 miljarder dollar, Jeff Bezos, en på 239 miljarder dollar, och Mark Zuckerberg är lite fattigare och har bara 211 miljarder. De har alltså pengar nog att ge alla barn skolgång och se till att alla barn i världen blir vaccinerade mot alla sjukdomar, som går att vaccinera emot. Samt utbilda läkare och starta sjukhus i världens alla länder. De skulle ända få rätt mycket stålar över till champagne och chips på fredagskvällen.

Jag läser om så mycket dumt att jag blir trött. Som den där jävla idén att utvisa unga människor som bott hela sitt liv i Sverige och sköter sig och utbildar sig. Så fyller de 18 år och skall utvisas till ett land där de inte har någon hemhörighet. Nu har väl de flesta politiker insett att det är dumt, elakt och korkat. Så nu sitter de politiker som kom på detta och vrider sina händer och säger: ”tänkte inte på det”. Jag tror inte heller att det var så man tänkt. Så det borde väl gå att rätta till ganska enkelt. De som kom hit som barn valde väl knappast själv att växa upp här. Så jag har svårt att förstå varför de skall straffas för det och utvisas. Då finns det istället en uppsättning kriminella, som jag vill utvisa åt helvete. Men som verkar omöjliga att bli av med.

Nu skiner solen och det ser ut att bli en fin vinterdag. Jag och taxen Stefan skall väl snart ta en prommis i solen. Den värmer faktiskt lite redan. Som en försiktig smekning på min rynkiga kind. Men om någon månad kommer den klappa en mer rejält. Det ser jag fram emot. Då skall jag sätta mig på en bänk vid muren och värma upp, min efter vintern av frost och tjäle stela lekamen. Så skall jag sitta och begrunda det som Paulus skriver i Titusbrevet 2. ”Förmana de äldre männen att vara nyktra, att skicka sig värdigt och tuktigt, att vara sunda i tro, i kärlek, i ståndaktighet.” Får väl säga att jag gör så gott jag kan vad gäller detta. Men att Paulus har ett behov att påminna om detta, säger väl att vi äldre män var lite besvärliga redan för 2000 år sedan. Fan vet om vi blivit så mycket bättre.

Trevlig måndag

Peter