Hej vänner!

I Bryssel blev två svenska fotbollssupportrar blivit mördade. I Mellanöstern fortsätter galenskapen och det meningslösa dödandet. I Ukraina dödas människor i kampen mot en fiende som vill utplåna en nation och tydligen också de människor som bor där. I Sverige mördas människor på löpande band. De senaste morden som tydligen drabbade människor som inte hade någon annan koppling med organiserad brottslighet, än att de hade släktingar som var medlemmar i kriminella gäng eller hade samma namn som andra som var medlemmar i gäng. Några av de senaste morden begicks tydligen av en kille på 16 år som hade diagnoserna ADHD och Intellektuell funktionsnedsättning, som rymt från den institution, där han var inlåst på grund av sin farlighet. Låter som en kille som verkar lätt att lura till att utföra i stort sätt vad som helst, till följd av sitt bristande förstånd. Vilket alltså någon samvetslös jävel lurade honom att göra.

Sålunda finns det ingen anledning att vara glad. Däremot många att känna sig rejält under isen. Man kan känna sig både maktlös och förtvivlad. För det mesta är alltså fullständigt åt helvete. Om andra vill ägna sig åt positivt tänkande, medveten närvaro och acceptans så får de gärna göra det. Själv tänker jag vara lika negativ, omedveten och nedstämd, som jag känner mig.

Ute är det höst och inne spelar jag Finlandia av Sibelius. Som ju är en hyllning till ett land och folk, som en gång fick slåss för sin frihet mot en överlägsen motståndare och lyckades behålla den. Vilket nog var en överraskning för den blodtörstiga tyrann, som då styrde detta otäcka imperium. När han dog höll C.H. Hermanson, som senare blev partiledare för Sveriges Kommunistiska Parti, ett tal där han bland annat sa:

”Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin var en av alla tiders mest geniala vetenskapsmän.” Det talet fick han senare skämmas för under resten av sitt liv. För han hade vett att skämmas över sin historia. Vilket flera hela partier minsann borde göra. Skämmas ögonen ur sig och fundera på hur de, som hade så hade fel förr, kan vara så säkra på att de har rätt nu. Borde gör dem rejält ödmjuka och betydligt mindre säkra på sin sak. Men folk som är framgångsrika i politiken verkar inte funka på det sättet.

Jag är taxvakt den här veckan och jag och taxen Stefan skall snart ut på en prommis. Han tycker kanske det är kul när vi väl kommer ut. Men just nu ligger han på sängen bakom mig och verkar mest sugen på att ligga kvar där. För han gillar inte att gå ut när det regnar. Så han får väl ligga kvar en stund till. Men till slut är vi tvungna att ta en sväng ut, för att pissa. Jag är väl inte heller så sugen på att gå ut. Men annars är en bra sak med att vara hundvakt, att man är tvungen att gå en rejäl promenad varje dag.

Jag läste i tidningen en artikel om ett språkligt fenomen som jag inte tänkt på förut. Det går alldeles utmärkt att säga en rädd hund eller en rädd katt. Men att säga en rädd lejon låter bara konstigt. Likaså om man säger ett rätt lejon. Så lejons rädsla är svårt att beskriva grammatiskt korrekt. Så kan det vara med mycket annat i världen. Men tyvärr verkar det överfullt med folk som tror de vet hur det är och att de sitter inne med sanningen. Som är övertygade om att allt är en konflikt mellan dem, som är de goda och de andra som är de onda. En del säger att det heter ett rätt lejon och andra att det heter en rädd lejon. Bägge har fel och lejonet mår jävligt dåligt i sin rädsla.

Tegnér skriver: ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.” Men för närvarande verkar väl våldet inte alls dö bort i öknen, utan mest skapa mera våld. Det finns uppenbarligen de som jublar över det våld som drabbar andra, men blir upprörda över de våld som drabbar dem själva. Förblindade av hat och galenskap har de slutat att se den de definierar som fiende som en människa. Men den som dödar obeväpnade människor och till och med barn, är ju uppenbarligen galen och livsfarlig. Nu har ju även svenskar drabbats av galenskapen och mördats just för att de är svenskar. Så har tydligen även jag blivit ett prioriterat mål för terrorister. Några kommer säkert jubla, även när jag blir skjuten eller sprängd i luften. För några tycker uppenbarligen att svenskarna som kollektiv, förtjänar en sådan bestraffning.

Jag har berättat tidigare om bilden jag hade på en liten flicka som står på perrongen i Auschwitz. Hon ser liksom frågande ut och ser rakt in i kameran. På sig har hon en liten kappa som verkar vara lite för stor. Om någon timme kommer hon vara död. Ihjälgasad tillsammans med många andra med gasen Zyklon b, tillverkad av ett dotterbolag till kemifirman I.G. Farben. Jag undrar vad hon hette och vem hon var och vem hon blivit om hon fått leva.

Nu har jag fått en ny bild att känna sorg inför. Den föreställer en liten 12-årig autistisk tjej som hette Noya och tydligen var insnöad på Harry Potter. Jag tänker på alla små, lite knepiga ungar som jag mött under mitt yrkesliv, med just hennes diagnos. Så utslängda, i en för dem ofta rätt obegriplig värld. Men också hon skulle tydligen mördas. Några skulle tydligen jubla också över hennes död och kalla dem som dödade henne för frihetskämpar.

Men hur skall man få tag på och hindra hennes mördare, att begå ytterligare massakrer. Om dessa svin ändå hade förstånd att inte befinna sig bland oskyldiga civila. De kunde väl hålla sig i läger en bit ifrån bebyggda trakter, där andra inte riskerade skadas av de bomber och raketer som mördarna gott kan få i huvudet. Men de som är beredda att mörda oskyldiga barn bryr sig väl inte om de konsekvenser som sitt mördande får. För de visste naturligtvis att deras handlingar skulle möte en kraftig motreaktion och att oskyldiga civila män kvinnor och barn skulle dödas. Att sannolikheten att Israelerna bara skulle begrava de döda och sörja, var lika med noll. Så man måste väl nästan räknat med att det skulle drabba massa oskyldiga människor, om man befanns sig på samma plats som dem.

Jag läser att en massa människor tar ställning i den här omöjliga jävla konflikten som är helt obegriplig i sin galenskap. Det är så mycket jag inte begriper. Som varför inte ett stort land som Egypten öppnar sin gräns mot Gaza, så folk kan fly ur detta helvete. Varför gör de inte det? Jag läste just att det bor över 100 miljoner människor i Egypten, så att tillfälligt ge uppehållstillstånd till 2 miljoner Gazabor låter inte så omöjligt. Finns säkert något skäl men jag begriper det inte. Inte heller varför man skall mörda en liten autistisk Noya som gillar Harry Potter. Än mindre jubla över hennes död.

Peter