Hej vänner!

Jag är i Stockholm men om en stund skall jag åka till Island. Det kommer mig att tänka på fornnordisk diktning. Som vi vet rimmade man inte på slutrim på vikingatiden. Man hade ju istället något som allitteration. Det betyder att ord börjar med samma ljud. Det är egentligen lite krångligare än så tror jag, men det är väl ändå huvudprincipen. Så här börjat till exempel den poetiska Eddan:

”Hören mig alla

heliga släkten

större och smärre

söner av Heimdall;

du vill ju, Valfader,

att väl jag täljer

forntida sägner,

de första, jag minnes

Här tyckte vikingarna att ”hören” och ”heliga” på något sätt rimmade och likaså ”större” och ”smärre”. Det här versmåttet heter förresten fornyrdislag. Så nu har jag äntligen fått lite nytta av mina poäng i nordiska språk. Men som sagt är jag på väg till Island där man ju snackar på ungefär samma sätt som man snackade i Sverige för så där tusen år sedan. Så då tänkte jag att jag skulle skriva en lite dikt på ovanstående sätt.

Reser jag nu

rustad med regnrock

till ön där väster

tidlös i havet

vindarnas ö

som vågorna bryter

i sitt inre döljer en

drakarnas eld

Trevlig helg

Peter