Hej vänner!

Jag hörde på nyheterna för en stund sedan. Det var mycket om att de mordiska jävla skäggtomtarna i Iran, dödar sina medborgare på löpande band. De som demonstrerar, anklagas för att vara ”fiender till gud”. Då de som styr detta land är religiösa experter, så kanske de har rätt. För gud låter detta mördande pågå, utan att säga flasklock om saken. Den gud, som enligt uppgift skall vara stor, tycks tycka bättre om mullor än demonstranter. ”Allahu akbar” som mördarna säkert ropar under sitt mördande och då de tror sig ha gud på sin sida, tycker de säkert att de har rätt. För de tycker nästan alltid de religiösa, som i guds namn plågar och dödar sina medmänniskor. Som korsfararna en gång sa: ”Gud vill det!” Men så taskig kan väl ändå inte gud vara, att han vill, att människor skall göra varandra illa. Men han verkar rätt likgiltig, inför att så är fallet. Trots att så mycket dödande gjorts och görs i hans namn.

Den tokiga jävla amerikanska så kallade presidenten fortsätter att vara tokig och otäck. I kväll hörde jag att han hotar straffa de länder som stödjer Danmark och Grönland, med höga tullar. Jag misstänker att det är någon sorts taktik, att komma med den ena galenskapen efter den andra, så han kan styra nyheterna och få folk att till slut börjar tvivla på sitt eget förstånd. För när det började brännas, vad gäller vilka kontakter han hade med den där otäcka pedofilen, så började galenskapen bli om möjligt värre än den var. Så nu slipper han frågor om detta och får istället får han sådana, som handlar om huruvida han tänker ockupera den grönländska delen av kungariket Danmark. Men det är ju ändå anmärkningsvärt att han alltid agerar på ett sätt som gynnar hans ryska kompis. Jag får alltid känslan att de två jävlarna har något kuckel ihop. Att de samarbetar på något sätt, för att försvaga NATO och dela upp världen i intressezoner. För Trump agerar ju precis som en köpt rysk agent skulle agera, för att stödja den ryska tyrannen. Redan på antiken visste Romarna att det var en bra taktik att ”söndra och härska”(divide et impera) för att försvaga fienden.

Så jämfört med allt ont som sker i världen känns det löjligt att gnälla över att jag har ont i ryggen. För, som jag skrev i mitt förra inlägg, så halkade jag häromdagen, vid porten till mitt hus och slog mig ordentligt. Det gjorde ont. Men förrgår morse blev det så överjävligt ont, att jag blev tvungen att åka till akuten. Bara att komma in i taxin dit var besvärligt. För jag hade så ont att bara komma in där kändes omöjligt. Men chauffören hjälpte mig och till slut gick det. Fast han körde sakta och försiktig gjorde varje gupp och vägbula, jävligt ont när vi passerade. Men när jag kom till akuten på Visby lasarett blev jag som vanligt fint omhändertagen. Det är på det sättet skönt att bo i Visby. För hade jag bott i Stockholm hade jag säkert fått vänta i minst 12 timmar innan jag fick hjälp. Först fick jag träffa en sjuksyrra som hette Ann-Sofi och hon stack mig, kollade blodtrycket och pratade snällt med mig. Sedan fick jag vänta en stund, till en läkare som hette Cecilia kom och frågade hur det var med mig. Därefter lyssnade hon på mitt hjärta och på mina lungor. De var fortfarande fungerande, vilket starkt talade för att jag fortfarande levde. När det var klart petade hon på min rygg på ett trevligt sätt, till hon hittade ett ställe där det inte alls var trevligt att bli petad. Tvärtom så gjorde det rent överjävligt ont. Sedan sa hon att hon var helt säker på att anledningen till att jag hade så in i helvete ont, berodde på att jag brutit ett revben när jag ramlade. Sedan skrev denna trevliga och utmärkta doktor ut tre stycken smärtstillande mediciner av olika styrka samt två mediciner, för att förebygga de biverkningar dessa mediciner kan ge. Sen fick jag gå hem. Jag har ju tidigare vid några tillfällen fått uppsöka denna akutmottagning och alltid tyckt att det känts väldigt skönt att komma dit. För man känner att att man är i kompetenta händer och känner sig trygg.

Nu är jag redan på bättringsvägen tror jag. För jag har mindre ont. Men det kan ju också bero på att jag stoppar i mig ett halvt apotek varje dag. Men jag tror det har vänt och att det är på väg att ordna sig. Det jobbigaste nu är att det gör så ont, när jag måste hosta eller resa mig från sängen. Annars är det inte så farligt längre. 

Jag måste säga att jag är tacksam över att leva i ett land där man kan få så här bra hjälp när man bryter ett revben. Där man får sådan hjälp utan att ruinera sig dessutom. I ett land där vi gemensamt och solidariskt betalar skatt så att man oavsett inkomst kan få behandling och medicin när man bryter ett revben och har jävligt ont. I USA drar ju presidenten och hans anhängare, nu in pengarna till de tidigare gemensamma försäkringarna och ser till att de sjukförsäkringar som finns, blir nu så dyra att folk med dålig ekonomi har svårt att betala. Så där får man ge fan i att bryta ett revben om man är fattig. Vilket de som bestämmer i det landet inte är. Jag har ju kostat skattebetalarna någon miljon minst, de senaste åren. Så jag är glad att jag minsann också bidragit till att andra fått vård efter behov när jag jobbade. För annars hade jag haft dåligt samvete. Så det är skönt att jag betalat min skatt och gjort rätt för mig.

I bibeln står ju att gud som en tjuv om natten, smög ner och snodde Adams revben. Av detta revben gjorde han en vackrare och bättre utformad variant än det första försöket. Men sedan var gud så oerhört korkad att man blir mörkrädd. Han sa till denna vackra nykomling i paradiset, att hon fick äta av all frukt som fanns där, utom den som växte på ett av träden. Och sedan pekade han ut vilket träd hon skulle ge fan i! Vilket säger att hans kunskaper om kvinnor och deras nyfikenhet, var rätt dålig. Så gick det som de gick och Adam och Eva förstod att meningen med alltihop, är att vi skall föra livet vidare och älska med varandra. Vilket gjorde gud sur. Så han körde ut dem ur paradiset och sa att de fick klara sig själva. Men de sa att när det käkat från kunskapens träd hade de förstått, att man inte lever av kött och grönsaker allena. Det behövs kärlek också, för att det skall bli någon mening med alltihop. Finns det bara kärlek, köttbullar, hela revben samt en sjuksköterska som heter Ann-Sofi och en doktor som heter Cecilia, så kan man känna ett uns hopp i denna onda tid, i vilken man så ofta förtvivlar.

Peter