Om hösten,
när vindarna går
i vemodets tid.

Så tänker jag på
de som nyss
gick här bredvid.

Nu är de borta
och minnen
är allt.

Det går mot
mörker och börjar
bli kallt.

Så är livet
utmätt från början
till slut.

Det som var nyss,
är snart förut.

Så tänker jag
på den tid som
har gått.

På detta liv,
som just blev just
det som jag fått.

Tänker på de 
jag saknar och inte
mer är.

På alla minnen
av kärlek jag bär.

Vi går mot kyla
och vintern är
nära.

Så är livets höst,
ibland sorgliga stenar
att bära.