Hej vänner!

Ute är det blåsigt, grått och har regnat. Känns mera som höst än sommar. Jag som är pensionär kan tycka att det på ett sätt är rätt skönt. För det känns på något sätt lite kravlöst och lugnt. Men om jag jobbade och hade semester, skulle jag nog tycka det var lite trist. Speciellt om jag hade barn och skulle bo i en husvagn eller segelbåt. Det enda som är lite jobbigt är att taxen Stefan ser så jävla sur ut när han tvingas ut när det regnar. Han hänger med och gör det han ska, men utan entusiasm och man ser att han längtar hem till sin fåtölj. Regn tycker han är rätt värdelöst.

Ni har väl läst om att en minister har en son som är nazist. Nu har jag förstått att det lilla rötägget bara är 15 år, med det omdöme och förstånd, som killar i den åldern brukar besitta. Han är nu, vad jag läste, ångerfull och ledsen över att ha skämt ut sig och sin familj. Dessutom har han ställt till ett helvete för sin pappa, som på grund av hans dumma påhitt, nu riskerar jobbet och får valsa runt i pressen. Sonen har nu visst hoppat av sitt tidigare nazistiska umgänge och lovat sluta hota ta livet av folk med annan hudfärg, homosexuella medmänniskor, samt sådana som inte gillar nazister, som undertecknad. Det är man ju tacksam för.

Men samtidigt hade han ju inte berättat för sina föräldrar vilka han umgicks med. Att det var den typen av människor som gillar att hota, misshandla och döda sådana de inte gillar. Så hans farsa kan ju knappast anklagas, för att ha bidragit eller uppmuntrat killens intressen och idéer. Han har vad jag förstått tvärtom tagit sitt föräldraansvar och tagit grabben rejält i örat. Jag vet inte vilka krav man i övrigt kan ställa på en minister, som säkert känner sig ledsen och orolig över att ha misslyckats med sin barnuppfostran.

Jag har ju tidigare skrivit om att jag ibland känner obehag inför politik och vissa människor som är politiskt engagerade. För det finns något obehagligt elakt och oempatiskt över hela verksamheten. Nu läste jag att några uttryckte skadeglädje över att en politisk motståndare drabbas av en tonårssons brist på omdöme och dumhet. Särskilt som ministern tidigare betonat föräldrars ansvar, för sina barns beteende. Nu har ministern själv misslyckats med detta och det misslyckandet skall minsann utnyttjas till fullo. För den typen av svagheter, som gör att någon snubblar och faller ger ju alltid tillfälle att sparka, den som ligger i huvudet. Vilket jag tycker är rätt osmakligt och ett slag under bältet. Det har i mina ögon inte så mycket med politik att göra utan mer med moral.

Ni som läser denna blogg har väl förstått att jag har en annan politisk uppfattning är ministern ifråga. Kanske minns någon också att jag försvarat ledaren för KD när hon var indragen i någon jävla husaffär. Detta för att det utnyttjades politiskt, på ett sätt som jag tyckte var rätt osmakligt. Det retar mig att jag tydligen får försvara politiker, var politiska uppfattning jag inte delar. Jag är ju inte med i något parti och har ingen ambition att bli det. Vet i fan om jag ens skulle våga, så taskig som man verkar vara i den branschen.

Men som det står i Bergspredikan så klokt: 

”Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder. Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga? Eller huru kan du säga till din broder: ’Låt mig taga ut grandet ur ditt öga’, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.”

 Något att tänka på både för ministrar och deras vedersakare.

De jävla krigen bara fortsätter. Så det finns ju en annan och kanske allvarligare fascism, som just nu mördar och bränner i världen. Vilket gör mig periodvis ledsen, uppgiven och rädd. En djävulsk ondska utan slut, styr i Moskva och galenskap styr i Washington. I Mellanöstern mördas helt oskyldiga människor i en hänsynslös krigföring. Inte minst barn dödas utan hänsyn, av de jävla idioter som mänskligheten tydligen gett makten. Fan ta alltihop.

Nu skall jag snart gå en sväng med taxen Stefan. Tänker gå ner till denna stads botaniska trädgård och tänka på det som Stagnelius skriver i sin dikt ”Suckarnas mystär”:

”Hör du vinden? Susande han svävar
mellan lundens höga poppelkronor.
Hör du? växande hans suckar tala,
liksom trånsjukt han en kropp begärde
att med sommarns flora sig förmäla.
Dock re'n tyna rösterna. På lövens
eolsharpa klingar svanesången
ständigt mattare och dör omsider.”

Jag kommer säkert själv sucka en del bland trädkronorna. För det har börjat bli mycket sådant suckande det sista året. Alldeles för mycket.

Peter