Hej vänner!

Det finns ett psykologiskt fenomen som kallas Dunning-Kruger effekten efter de som först beskrev detta fenomen. Detta kan kort sammanfattas så att folk som har har kognitiva brister, som visar sig när de ställs inför en uppgift, ofta har en orealistiskt hög uppfattning om sin egen kompetens av samma skäl. Det har gjorts en rad experiment som belyser detta. De brukar vara utformade så att man ber deltagarna, innan de får genomföra en uppgift, bedöma hur de tror de kommer lyckas lösa den. Det visar sig då att de som har en överdriven tro på sin kompetens, oftast lyckas sämre än de som bedömer sin kompetens mer realistiskt eller lågt. De senare lyckas faktiskt oftast bäst. 

Det visar sig inte minst nu när vi lever i en tid där folk med stora begränsningar i sitt vetande, ofta uttalar sig som om de vore experter, inom en massa områden. Folk som alltså just saknar en realistisk bild av sin kunskapsnivå, men just på grund av denna kognitiva brist, inte inser att de säger dumheter. Det är väl det den engelska filosofen Bertrand Russel så väl beskriver i det berömda citat, som jag envisas med att upprepa i denna blogg: ” The whole problem with the world is that fools and fanatics are always so certain of themselves, but wiser people so full of doubts.” Ett citat som känns bra, om man som jag, ofta är så full av just tvivel. Får mig att känna mig lite smart och förbättrar mitt ibland rätt taskiga självförtroende och bristande tro på min kompetens. Då kan jag tänka att Bertrand Russel tyckte att sådana osäkra tvivlare som jag, kanske inte är så jävla dumma ändå.

Det finns ett citat av Sokrates där han säger ”Den enda sanna visdomen ligger i att veta att du inte vet någonting”. Det låter ju lite konstigt. Men jag tror han menar att de som är riktigt visa, inser att det de vet, alltid är oändligt mycket mindre än det vi inte har kunskap om. En insikt som gör en rätt ödmjuk och får en att se begränsningar i sin kompetens och i bästa fall få en realistisk bedömning av denna. Gör en helt enkelt mer förståndig, men mindre säker på sin sak.

Erik Johan Stagnelius har ju skrivit en dikt som börjar: ”Vän i förödelsens stund”. De sista raderna i den dikten låter:
”Därföre gläds, o vän! och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Chaos är granne med Gud.

Dramatikern Lars Norén snodde ju den sista raden när han namngav några av sina jobbiga pjäser. Jag vet inte riktigt varför kaos skulle vara granne med gud. Men jag tror att det på något sätt kan handla om att gud är ordning och att motsatsen då är just kaos. Iallafall tolkar jag det så. Men mellan dessa ytterligheter finns ju det som är komplext. Där finns ju en ordning, som inte är enkel och ger enkla svar. Men då en del är så rädda för allt som är komplext och svårtolkat och tror att det som är på det sättet, i sig är hotfullt och riskerar leda till just upplösning av all ordning och till kaos. En rädsla som gör att man söker enkla svar på svåra frågor. Även om dessa svar är förenklade lögner. Lögner som ger sådan information man vill höra och som är begriplig, även om man har en begränsad kunskapsnivå. Det värsta är att sådana lögnaktiga förenklingar, kan leda till grymhet och våld. Vilket vi kan konstatera är fallet just nu i världen. Där de dumhuvuden som leder två stora stormakter ljuger och hittar på och massa människor stödjer dem i detta och fortsätter göra så, även när deras lögner avslöjas. Vilket faktiskt är just dumt.

Trump lovade att han kunde få fred i Ukraina på en dag, om han blev vald. Han lovade att priserna skulle sjunka samma dag, han klev in i Vita huset. Han lovade att han skulle leda USA in i en ekonomisk guldålder. Sedan genomförde han en massa åtgärder, som ekonomiska experter varnade för att det skulle leda till stagnation och depression. Det är väl ett tydligt exempel på just hur en överdriven tro på sin egen kompetens orsakad av kognitiva brister, kan leda till en katastrof, om den som besitter denna kombination får makten. Vilket är risken om de som är väljare, besitter samma brister och därför tycker att ren dumhet låter förståndigt. ”Han talar så vi förstår och därför måste han ha rätt” eller hur fan man tänker.

Det är inte heller så att intellektuell begåvning i sig leder till förståndiga beslut. Tvärtom har det tydligen visat sig. Intellektuellt mycket begåvade människor, som har just en överdriven tro på sin egen kompetens, fattar minst lika dumma beslut som oss andra. Jag läste att just det faktum att de ofta haft rätt tidigare, gör att en del brister i den ödmjukhet, som leder till analys och eftertänksamhet. Vilket ju faktiskt är dumt.

Läste ni om den ukrainska journalisten Viktorija Rosjtjyna. Hon hade rapporterat om förhållandena i de ockuperade områdena i Ukraina. Hon försvann 2023 och de ryska myndigheterna bekräftade 2024 att hölls fången och senare samma år att hon dött i sin fångenskap utan att man berättade varför. I februari återlämnade Ryssland ett antal döda ukrainska kroppar till Ukraina. Bland annat en kropp som sades tillhöra en oidentifierad man. Men DNA visade att det var Viktorija Rosjtjynas kropp. När hon återlämnades saknades hjärnan, ögonen och luftstrupen. Kroppen bar också tecken på tortyr med brännmarken och strypning. Enligt Ukrainska myndigheter hade antagligen organ plockats bort för att dölja vad Viktorija Rosjtjyna hade utsatts för. Hon blev bara 27 år.

Jag läser ibland om de som antyder förståelse för Ryssland och att stater som tidigare var ockuperade, inte skulle tillåtits bli medlemmar i NATO. Eller att det är överdriven oro att lägga ner så mycket pengar på försvaret här och i Europa. Men jag tycker att Viktorija Rosjtjyna öde säger mycket om vilka som styr i Ryssland och att det är människor som är totalt samvetslösa och bara tycks uppfatta diplomati och förhandlingar som svaghet. Så det är nog bara att försöka stå diktaturen och ondskan emot så länge det går. För Viktorija Rosjtjyna visar ju tydligt vad alternativet är och det är inte fred och frihet utan barbari och förtryck.

Peter