En dikt om läget

Utanför mitt fönster,
grå och regnig
vår.

Här sitter jag
och känner mig
trött och lite svår.

Så blev jag då en
främling i denna
onda tid.

Instängd i mitt
eget, fast världen
är så vid.

Och regnet droppar
tårar över land
och stad.

Så det är lögn
i helvete att
vara lite glad.

Men hoppet
ligger kvar där
i Pandoras ask.

Fast vi sitter fast
i tiden, som en 
krokad mask.

En tid när ondskans
satar drar fram
i våld och mord.

Där lögnen blir
sanning och sanning
bara ord.

Så sitter där två jävlar
i varsin huvudstad.

Men till slut kommer
de att falla och den
dagen blir jag glad.

 

Peter