Hej vänner!
Jag läste precis att det bara är 32 länder
i världen som är liberala demokratier och att bara 13 procent av
världens befolkning, lever i dessa länder. Alltså i länder med
ett demokratiskt valsystem, med från makten fristående domstolar
och där likhet råder inför lagen. Länder med yttrandefrihet,
mötesfrihet och tryckfrihet. Resten av mänskligheten lever i länder
med auktoritära styrelseskick av olika grad. Så vi som lever i
sådana liberala demokratier är en minoritet och utgör undantag i
en värld där det råder förtryck av olika grad. De flesta lever i
länder där det är farligt att uttrycka åsikter, som de som sitter
på makten ogillar. Så ser världen ut och hur det kommer bli hos
oss på sikt är svårt att säga. För jag tycker även här att de
som kämpar om makten ofta visar en brist på respekt, för de som
tycker annorlunda än de själva. Folk på politikens ytterkanter har
väl sällan visat något intresse för att bevara demokratin, som en
gemensam övergripande idé och styrelseform att bevara. De har ju
alltid velat avskaffa de friheter som hotar deras makt eller hindrar
dem att nå makten. Som fri press och yttrandefrihet.
Jag har ju varit rätt besviken på att man i ett land med hyfsad demokrati som USA, kan lura folk att rösta på ett sådant jävla stolpskott som Ronald McDonald eller vad fan pajasen heter. Men nu verkar han ställa till det så överjävligt med sina politiska beslut, att även tidigare anhängare börjar tycka att det gått för långt. Så det är väl bara en tidsfråga innan han blir avsatt. Men i värsta fall tar det väl fyra år innan han blir inlåst i den cell, där han hör hemma. Detta under förutsättning att det blir något mer presidentval och att fria val inte avskaffats innan dess. Vi får väl se.
Winston Churchill sa: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.” Vilket jag håller med om. Han sa förresten också: ”Det skulle innebära en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden.” Vilket jag också håller med om i denna tid, när sanning och fakta gång på gång får kämpa i ett datoriserat hav av grymhet, lögn och dumhet.
Jag har ju skrivit tidigare om hur illa jag tycker om mycket modern arkitektur. Vad gäller detta är jag ju en konservativ på gränsen till reaktionär gubbe. Det är förskräckligt men sant. Ni som följer denna blogg, vet att jag i övrigt inte är på det viset. Så jag skäms lite över min brist på förmåga att se något spännande och fint i husen runt Sergels torg eller de i nya Hagastaden. Jag tycker att de jävla tornen vid Solnabron, är så fula att de borde rivas så fort som möjligt. Så konservativ och tråkig är jag. Nu läste jag att en arkitekt som var arg på sådana arkitektoniskt ärkekonservativa gubbar som mig och sa att sådana är nazister. Vilket kanske förvånar er som läser denna blogg lite, hoppas jag. För jag brukar ju skriva rätt mycket om hur illa jag tycker om alla totalitära jävla idéer till, höger och vänster. Men så visar det sig att jag trots det i ovanstående arkitekt ögon är nazist. Jag måste erkänna att jag blev förvånad att bli anklagad för detta. Vilket känns lite jobbigt på gamla dar. Hade faktiskt ingen aning om att man var skyldig att gilla Stockholm Waterfront och Wingårdhs planerade förstörelse av Stallmästargården, för vara en civiliserad och humanistisk människa.
Ovanstående kom mig att fundera på skönhet. På om det finns någon objektiv skönhet eller om denna alltid ligger i betraktarens öga. Det finns säkert massor skrivit om detta som jag inte har läst. Så jag får väl fundera lite själv på hur det förhåller sig med vad som vi uppfattar som vackert. För det är ju på något sätt en skillnad på vad som är fint och vad som är vackert. Så tycker iallafall jag att det är. För både en igelkott och ett rådjur är fina djur. Men jag vet inte om jag skulle kalla en igelkott för vacker direkt. För att inte tala om ett vårtsvin och en gepard. Fina djur bägge två, men skiljer sig, enligt mig, mycket vad gäller skönhet. Samma sak gäller väl marabustork och trana. Jag tror de flesta skulle hålla med mig om att det finns en skillnad i skönhet i naturen på det sättet. Om någon på allvar skulle säga att han uppfattar ett vårtsvin, som vackrare än en gasell skulle nog de flesta av oss undra vad fan som är fel på denne någon. Så kanske finns det trots allt en objektiv skönhet som är en del av vårt fungerande. En upplevelse som vi inte behöver lära oss, utan bara finns där.
Men det finns ju annat än skönhet som är viktigt. Som tavlan ”Skriet” av Edvard Munch som är ett viktigt och spännande konstverk, men knappast vackert. Så konst behöver absolut inte vara vacker för att vara viktig. Däremot bör den väl på något sätt väcka tankar och känslor. Men det är inte förbjudet för den att vara vacker. Som Oskar Bergmans björkbackar med vitsippor. Vackert så det nästan gör lite ont i mig. Men kanske inte så spännande. Jag tycker bägge sakerna är viktiga och att det ena på intet sätt är viktigare än det andra. Ångesten i Skriet och harmonin hos Oskar Bergman beskriver väl känslolägen och påverkar väl på något sätt våra känslor. Allting finns i världen och allt påverkar oss. Så att jag tycker illa om mycket av modern arkitektur beror väl på att den hos mig väcker obehagliga känslor och att jag inte kan välja bort den. Jag vet inte om jag förtjänar kallas nazist, för att jag känner obehag när jag ser en del moderna byggnader och känner harmoni när jag går runt i kvarter byggda vid seklets början eller tidigare. Sån är jag och det är svårt att ändra på. Jag vill liksom hellre vandra i Oskar Bergmans vår, än på Skriets bro, om jag får välja. Det är ju det som är lite jobbigt om man bygger ett jävla åbäke vid Stallmästargården. Jag kan liksom inte välja bort det. Det är klart jag kan blunda. Men då vet i fan hur det slutar. Kanske i Brunnsviken. Så jag får väl stanna i Visby och sluta besöka min tidigare hemstad. Så jag slipper se förstörelsen och bli ledsen.
Olle
Adolphson sjunger ju i en visa om hur två killar står vid Strömmen
och ser sig runt och
förtvivlar hur den jävla planen, förfular deras stad. Men till
slut säger en av dem följande:
”Men man är väl inte bara
till för att klaga:
Än finns det mycket mellan Skanstull och
Haga.”
Men det kommer ju inte stämma längre, om den där Wingårdh får placera sin fula kåk vid Stallmästargården. De fjärilar som Bellman sjunger om, kommer väl dessutom få fulslag och dö. Najaderna har ju redan flyttat som ni vet.
Ge stålar till Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/
Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar