Hej vänner!

Jag vet att jag upprepar mig på denna blogg och ofta skriver om saker som jag skrivit om tidigare. Det har hänt att jag glömt att jag skrivit om ett ämne tidigare och skriver ungefär samma sak några år senare. Men jag får väl hoppas att ni som läser, också har lite taskigt minne. Men det jag kommer skriva om den här gången vet jag att jag skrivit om för nu rätt många år sedan. Det är ändå något jag rätt ofta tänker på, så jag kör det ett varv till. Kanske mest för mitt eget behov att sammanfatta något jag nu rätt ofta tänker på.

När vi försöker sammanfatta våra värderingar, så gör vi ju ofta det på en höger- vänster-skala. Fast redan där tycker jag det blir konstigt. För ytterst på den skalan finns ju de två totalitära ideologier, som ställt till ett helvete i världen. Det är mer som en orm där dessa ideologier biter varandra i svansen. För närvarande är väl den till höger som har munnen och gifttänderna på sin sida. När jag var ung var det ofta tvärtom. Nu vet jag inte om man skall kalla dessa onda ytterligheter, för ideologier direkt. Det är väl mera någon sorts brott.

Men även när det gäller de demokratiska partiernas olika värderingar delar vi ofta upp det i hur man förvaltar idéer från 1700 och 1800-talets tänkare. Gubbar som Burke, Locke och Marx, för att ta det från höger till vänster. Inte för jag tror att någon av dessa skulle gilla sina nutida ideologiska efterföljare, något vidare. Men det fanns ju tankar och värderingar, långt innan dessa ideologier ens var påtänkta. Om hur vi människor bör leva för att vara goda människor och bygga en god gemenskap.

Nu kommer ett långt citat som jag använt tidigare i denna blogg. Det lyder:

”Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge, naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.’ Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: ’Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att dricka? Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken och klädde dig? Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?’ Då skall Konungen svara och säga till dem: ’Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.’

Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: ’Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka; jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.’ Då skola också de svara och säga: ’Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?’ Då skall han svara dem och säga: ’Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.’ Och dessa skola då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Det är citatet och jag måste säga att det är ord och inga visor till de egoistiska, snåla, grymma och missunnsamma. Jesus, som säger detta, ber dem helt enkelt fara år helvete. Jag vet inte om han står till höger eller vänster på den politiska skalan. Men helt klart står han långt ifrån de uppenbarelsebokens odjur, som för närvarande styr i Ryssland och USA.

Men som jag förstår det så menar han, att vi bör bygga ett samhälle som är solidariskt och där vi delar dess rikedomar, så att det kommer alla till del. Men jag tror också han säger, att det yttersta tecknet på att ett samhälle gott, är hur väl det tar hand om de utsatta, svaga och hjälpberoende. Jag avslutade ju mitt yrkesliv, i en verksamhet vars funktion var just detta. Det i samarbete med andra, som använde sitt yrkeskunnande för att stödja de som behövde stöd i sin vardag och sitt liv. Även om det kan låta lite knepigt, så var de som jag träffade ofta några, som kunde beskrivas som de ”minsta av våra bröder (och systrar). Jag tänker ibland på mina arbetskamrater som med sådant engagemang och sådan respekt, utförde denna, ofta rätt svåra arbetsuppgift. Då blir jag lite glad och tänker att det trots allt finns goda människor här i världen.

Men Jesus var ju knappast Marxist. För det skulle ju dröja länge innan gubben föddes, som skrev ner det manifests ord, som sedan ställde till med så mycket elände, under det föregående seklet. Men var Jesus till höger eller till vänster. Det går väl egentligen inte att svara på. Men att han inte skulle ha något till övers för de kriminella fanskap som för närvarande styr i Ryssland och USA är väl tydligt. Men man får hoppas att de får det jävligt varmt om fötterna när går bort till ”evigt straff”. Något att se fram emot, trots allt.

Vi vill så gärna att nazism och fascism skall vara något som hände för sådär 80 år sedan. Men bara för dess symboler, nu inte så gärna visas offentligt, så är ju själva tänkandet kvar. Det finns ju en bok av den norske filosofen Harald Ofstad som heter ”Vårt förakt för svaghet”, som beskriver hur fascismen lever vidare. Alltså tanken att den starke har rätt att härska och styra över den svage. Att den som med våld, kränkningar och hot slår sig fram, är värd beundran. Men att den som förlorar eller visar svaghet, bara är värd förakt. Att de som avviker från normen och inte är som makten anser är rätt, bör tystas för att till slut helst försvinna. Så har nu fascismen återuppstått i hela sin ondska i öst och väst. Vilket gör mig både rädd och ledsen.

”Hur är det annars”, kanske ni undrar. Det ärliga svaret på detta är väl att det växlar. Ibland åt helvete och ibland rätt bra. Men oftast kanske varken det ena eller andra. Jag har ju, som ni vet, börjat tänka rätt mycket på livet. På allt som hänt men också en del på vart jag skall gå från nu och framåt. Men som Robban Broberg sjöng i en sång: ”Målet är ingenting, vägen är allt”. Så det är väl bara att knalla på och glädjas över att jag trots allt klarat av en del svåra saker de senaste åren. Nu börjar solen skina genom molnen i Visby och det kommer bli en fin vårdag.Trevlig helg!

Ge lite stålar till Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/ge-en-gava/

Peter

 

 

Hej vänner!

Jag är 70 år. Vilket många av de vänner som är äldre än mig, inte är så mycket att tjata om. För de är ju ofta tio år äldre än jag är. Tror de tycker jag är tjatig om min ålder och att jag ibland känner mig gammal. Speciellt som jag redan tjatat om detta i flera år. Det ju rätt löjligt. Men de finns en del saker som hänt, som gjort att jag rätt tidigt börjat fundera på mitt liv och hur det blev. Om beslut jag tagit och erfarenheter jag gjort sedan 1954. Tyvärr har jag ju gjort en del saker som jag tycker varit mindre klokt och när jag är deppad, ältar jag sådant. Vilket är fullständigt meningslöst, då det är för sent att göra något åt. Dessutom känns, för närvarande, framtiden rätt mörk och det ältar jag också. Så här går jag i perioder runt och ältar det jobbiga som hänt och oroar mig för det som kommer att hända. Inte hela tiden. Men för mycket för det skall vara riktigt nyttigt. Borde väl mer följa det en klok man sa: ”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Ibland tänker jag på hur det har varit att vara en sådan man som jag är. Det händer att jag känner mig lite underlägsen och misslyckad. För så jävla ”matcho” och praktisk är jag minsann inte. Även om jag en gång i tiden, var rätt bra på att fixa problem på de skrotiga bilar jag då brukade köra. Jag har ju under livet träffat ett antal auktoritära och framgångsrika män och till slut kommit fram till att jag tycker illa om dem allihop, utan undantag. Kanske finns det ett visst avund i detta. Så det kanske inte bara är deras fel att jag inte gillar dem. Jag skulle också velat vara framgångsrik och likt, en sådan där Kirchsteiger på TV, rask byggt ihop ett hus och satt upp vackra hyllor och fina mobiler, för att därefter gjort en festmåltid, av sådant man hittar i trädgården. Det hade ju varit bra om jag varit lite rik också. Fast å andra sidan slipper ni ju från mig höra hur långt jag kutat varje morgon eller hur duktig jag var på senaste golfrundan eller hur fint jag hade i Florida, när jag var där över helgen. Fast egentligen är jag nog inte så avundsjuk på den typen av stolpskott, som envist skryter om sådant. Däremot på de som är duktiga på att måla tavlor, skulptera och spela instrument. Det skulle jag önska jag kunde och är lite avis på de som kan. Men tyvärr är jag inte bra på något av detta. Vilket jag alltså skulle velat vara.

För närvarande är ju män som är lika framgångsrika som korkade, som styr världen. Som ni säkert läst, har två KGB-agenter, talat med varandra i telefon, om hur de skall dela upp Ukraina. En får själva landet och en annan dess naturtillgångar. Planerna är väl på sikt att dela upp hela världen. Först Ukraina, sedan Kanada. Därefter är det väl dags för Estland, Lettland och Litauen. Men den ena jäveln tänker väl slinka emellan med att sno Grönland, gissar jag.

Det är sålunda krig i världen. Det ena jävligare än det andra. Fast på kvällstidningarnas löpsedlar är det viktigaste som hänt att en schlagersångare skall skiljas. Vilket känns som en lite konstig nyhetsvärdering i mina ögon. Tråkigt för honom och hans fruga. Men inget som intresserar mig det minsta.

Nu skall jag snart gå ut en sväng med taxen Stefan. Han tycker att jag är bäst i hela världen och visar det varje dag. Älskar mig precis som jag är, med alla mina fel och brister. Jag tycker också att han är toppen. Fast ibland är han lite sur och envis, när han inte får göra som han vill. Som rulla sig i hästskit eller gå åt det håll han tycker är bäst. Men han är inte långsint precis. Idag är han förresten extra nöjd. För jag råkade lägga mina brallor på sängen, när jag precis fyllt på med  hundgodis i en av fickorna. Men det hade försvunnit, när jag satte på mig brallorna. Inte en smula fanns kvar.

Det ser ut att bli en fin dag här i Visby. Strandskatorna, stararna och lärkorna har kommit. Skogen är full av blåsippor och ramslök man kan plocka, om man vill.

Visst börjar
jag bli gammal,
det känns i ben
och fot.

Men än jag
rätt klar i
tankens själva rot.

Än finns ju
år kvar, innan det
tar slut.

Visst kan de
vara jobbigt,
men än så står
jag ut

Så är jag då ibland
trött på alltihop.

Men värre är trots allt,
att hamna i en
grop.

Så sjunger lärkor
ovan mig och
sippor blommar
överallt.

Och än kan
vi värma oss i kärlek,
om det blir för jävligt
kallt.

Peter

 

 

Hej vänner!

Jag läste precis att det bara är 32 länder i världen som är liberala demokratier och att bara 13 procent av världens befolkning, lever i dessa länder. Alltså i länder med ett demokratiskt valsystem, med från makten fristående domstolar och där likhet råder inför lagen. Länder med yttrandefrihet, mötesfrihet och tryckfrihet. Resten av mänskligheten lever i länder med auktoritära styrelseskick av olika grad. Så vi som lever i sådana liberala demokratier är en minoritet och utgör undantag i en värld där det råder förtryck av olika grad. De flesta lever i länder där det är farligt att uttrycka åsikter, som de som sitter på makten ogillar. Så ser världen ut och hur det kommer bli hos oss på sikt är svårt att säga. För jag tycker även här att de som kämpar om makten ofta visar en brist på respekt, för de som tycker annorlunda än de själva. Folk på politikens ytterkanter har väl sällan visat något intresse för att bevara demokratin, som en gemensam övergripande idé och styrelseform att bevara. De har ju alltid velat avskaffa de friheter som hotar deras makt eller hindrar dem att nå makten. Som fri press och yttrandefrihet.

Jag har ju varit rätt besviken på att man i ett land med hyfsad demokrati som USA, kan lura folk att rösta på ett sådant jävla stolpskott som Ronald McDonald eller vad fan pajasen heter. Men nu verkar han ställa till det så överjävligt med sina politiska beslut, att även tidigare anhängare börjar tycka att det gått för långt. Så det är väl bara en tidsfråga innan han blir avsatt. Men i värsta fall tar det väl fyra år innan han blir inlåst i den cell, där han hör hemma. Detta under förutsättning att det blir något mer presidentval och att fria val inte avskaffats innan dess. Vi får väl se.

Winston Churchill sa: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.” Vilket jag håller med om. Han sa förresten också: ”Det skulle innebära en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden.” Vilket jag också håller med om i denna tid, när sanning och fakta gång på gång får kämpa i ett datoriserat hav av grymhet, lögn och dumhet.

Jag har ju skrivit tidigare om hur illa jag tycker om mycket modern arkitektur. Vad gäller detta är jag ju en konservativ på gränsen till reaktionär gubbe. Det är förskräckligt men sant. Ni som följer denna blogg, vet att jag i övrigt inte är på det viset. Så jag skäms lite över min brist på förmåga att se något spännande och fint i husen runt Sergels torg eller de i nya Hagastaden. Jag tycker att de jävla tornen vid Solnabron, är så fula att de borde rivas så fort som möjligt. Så konservativ och tråkig är jag. Nu läste jag att en arkitekt som var arg på sådana arkitektoniskt ärkekonservativa gubbar som mig och sa att sådana är nazister. Vilket kanske förvånar er som läser denna blogg lite, hoppas jag. För jag brukar ju skriva rätt mycket om hur illa jag tycker om alla totalitära jävla idéer till, höger och vänster. Men så visar det sig att jag trots det i ovanstående arkitekt ögon är nazist. Jag måste erkänna att jag blev förvånad att bli anklagad för detta. Vilket känns lite jobbigt på gamla dar. Hade faktiskt ingen aning om att man var skyldig att gilla Stockholm Waterfront och Wingårdhs planerade förstörelse av Stallmästargården, för vara en civiliserad och humanistisk människa.

Ovanstående kom mig att fundera på skönhet. På om det finns någon objektiv skönhet eller om denna alltid ligger i betraktarens öga. Det finns säkert massor skrivit om detta som jag inte har läst. Så jag får väl fundera lite själv på hur det förhåller sig med vad som vi uppfattar som vackert. För det är ju på något sätt en skillnad på vad som är fint och vad som är vackert. Så tycker iallafall jag att det är. För både en igelkott och ett rådjur är fina djur. Men jag vet inte om jag skulle kalla en igelkott för vacker direkt. För att inte tala om ett vårtsvin och en gepard. Fina djur bägge två, men skiljer sig, enligt mig, mycket vad gäller skönhet. Samma sak gäller väl marabustork och trana. Jag tror de flesta skulle hålla med mig om att det finns en skillnad i skönhet i naturen på det sättet. Om någon på allvar skulle säga att han uppfattar ett vårtsvin, som vackrare än en gasell skulle nog de flesta av oss undra vad fan som är fel på denne någon. Så kanske finns det trots allt en objektiv skönhet som är en del av vårt fungerande. En upplevelse som vi inte behöver lära oss, utan bara finns där.

Men det finns ju annat än skönhet som är viktigt. Som tavlan ”Skriet” av Edvard Munch som är ett viktigt och spännande konstverk, men knappast vackert. Så konst behöver absolut inte vara vacker för att vara viktig. Däremot bör den väl på något sätt väcka tankar och känslor. Men det är inte förbjudet för den att vara vacker. Som Oskar Bergmans björkbackar med vitsippor. Vackert så det nästan gör lite ont i mig. Men kanske inte så spännande. Jag tycker bägge sakerna är viktiga och att det ena på intet sätt är viktigare än det andra. Ångesten i Skriet och harmonin hos Oskar Bergman beskriver väl känslolägen och påverkar väl på något sätt våra känslor. Allting finns i världen och allt påverkar oss. Så att jag tycker illa om mycket av modern arkitektur beror väl på att den hos mig väcker obehagliga känslor och att jag inte kan välja bort den. Jag vet inte om jag förtjänar kallas nazist, för att jag känner obehag när jag ser en del moderna byggnader och känner harmoni när jag går runt i kvarter byggda vid seklets början eller tidigare. Sån är jag och det är svårt att ändra på. Jag vill liksom hellre vandra i Oskar Bergmans vår, än på Skriets bro, om jag får välja. Det är ju det som är lite jobbigt om man bygger ett jävla åbäke vid Stallmästargården. Jag kan liksom inte välja bort det. Det är klart jag kan blunda. Men då vet i fan hur det slutar. Kanske i Brunnsviken. Så jag får väl stanna i Visby och sluta besöka min tidigare hemstad. Så jag slipper se förstörelsen och bli ledsen.

Olle Adolphson sjunger ju i en visa om hur två killar står vid Strömmen och ser sig runt och förtvivlar hur den jävla planen, förfular deras stad. Men till slut säger en av dem följande:
”Men man är väl inte bara till för att klaga:
Än finns det mycket mellan Skanstull och Haga.”

Men det kommer ju inte stämma längre, om den där Wingårdh får placera sin fula kåk vid Stallmästargården. De fjärilar som Bellman sjunger om, kommer väl dessutom få fulslag och dö. Najaderna har ju redan flyttat som ni vet.

Ge stålar till Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

 

 

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen oprovocerat Finland. Detta hade föregåtts av ett antal krav, på att Finland skulle överlämna delar av sitt land till angriparen. Det hade också förekommit en påhittat provokation, där man påstod att Finland med artilleri skjutit in på sovjetiskt territorium. Men den verkliga orsaken var väl att man ville återerövra Finland och göra det till en del av sitt stora land, som det varit innan 1917. Dessutom hade ju Sovjet då en icke-angreppspakt med Tyskland och tänkte väl att man snabbt kunde invadera Finland, utan att någon skulle ingripa. Då var Stalin och Hitler fortfarande kompisar och jag tror att att Stalin hade uttryckt att ”Hitler var en bra karl som gick att göra affärer med.” Men det gick inte som man tänkt sig och tack vare det finska motståndet mot övermakten, lyckades man efter detta krig och ett fortsättningskrig behålla sin frihet och det mesta av sitt land. Man blev av med Karelen och Petsamoområdet i norr. Vilket skurklandet aldrig lämnat tillbaka. Men Finland fortsatte vara en demokrati och del av den civiliserade världen, tack vara sitt modiga och envisa motstånd mot diktaturens övergrepp.

Nu är det som historien upprepar sig. Även om den imperialistiska diktaturen bytt namn och fått nya vänner, så vill man krossa en demokrati, som bara genom sin blotta existens hotar makten. Man använder sig av våld, hot och lögner, precis som förut. Man får stöd av en annan nation, som också har en ledning som eftersträvar totalitär makt och vill avskaffa demokratin. Men en ledare som inte drar sig för att ljuga, hota och kränka för att nå sina mål. Som vill förvandla ett grannland till en delstat och kallar dess premiärminister guvernör, som om denna annektering redan var genomförd. Som hotar ett av våra grannländer och dess självstyrande provins, med att med militär ockupera denna provins. Som i ett tal säger: ”vi kommer få Grönland på ett eller annat sätt”. Vilket naturligtvis den ryska tyrannen uppfattar, som att han har stöd i, att det är rätt att med hjälp av våld erövra länder och ändra gränser.

När jag var barn fanns en broschyr som hette ”Om kriget kommer”. Den har ju nyss kommit i nytryck med något ändrad titel. Där står ”Varje meddelande om att motståndet skall upphöra är falskt”. Att det står så beror på att man vet att fienden kommer försöka sprida uppgivenhet och få oss att känna att motstånd är meningslöst. Det kommer också finnas förrädare, som stödjer angriparen och som kommer hjälpa till att sprida det det budskapet. Så jag vill bara påminna om att när någon säger att motstånd är meningslöst och att Ryssland redan vunnit kriget i Ukraina, så har det ett syfte och att denne någon går Putins ärenden. Precis som Trump, som på olika sätt försöker hjälpa angriparen vinna detta krig.

Det har varit vår några dagar och varmt och skönt. Men nu skall det visst komma ett omslag i vädret och bli vinter igen. Vilket känns som en besvikelse. Jag var ju nyss så nöjd med, att ha överlevt ytterligare en vinter. Men nu får jag vänta med att vara riktigt nöjd med detta, en månad till gissar jag. Men jag har ändå gott hopp om att greja även denna vinter. Det har i varje fall blivit ljusare på morgonen och på kvällen lyser Venus starkt på himlen. Vilket ju passar bra i en tid när man känner vårkänslor pigga upp en och får en att tänka på kärlekens glädje och under. Inte för att man blir som taxen Stefan, som upptäckte att en kompis-tik som heter Asta löpte och var helt oemotståndlig, fast han knappt når henne till knäna. ”Kär och Galen” som Ulf Lundell sjunger. Dikt på det:

Under Venus
kan man minnas
kärlek man kände.

När man var ung,
var det en dröm
när det hände.

Nu har man väl
älskat minst sjutusen
gånger.

Och sjungit dess
lov i dikter
och sånger.

Det blev väl
rutin, men viktigt
ändå.

För att kärlek är
viktigt, har man
lärt sig förstå.

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Ni som läser denna blogg vet att jag under en tid kämpat med att skriva om annat, än vad den narcissistiska psykopatjäveln och rövslickande putinkompisen i Vita huset hittat på för jävelskap. Men hur jag än försöker så är det alltid något nytt värre än det förra. Det senaste började med att han anklagade Ukraina för att ha startat kriget och kallat president Zelenskyj för diktator. Sedan kränkte och förolämpade han och hans lilla äckliga mobbande psykopat till vicepresident, Zelenskyj offentligt inför världspressen, i en uppenbart förberedd tillställning. Detta för att visa Putin att de minsann är en duktiga och lojala kompisar.

Jag läste att det finns de som undrar, varför Trump är så okritisk och lojal med den ryska krigsförbrytaren. Att de misstänker att han har någon sorts information, som skulle skada Trump, om det kom fram. Någon sexuell perversitet eller något sådant. Konstigt är det iallafall, att han så helhjärtat stöder den jävla mördaren. Eller så beundrar han bara tyranner och diktatorer, som redan har det som han vill få. Att få styra och regera utan opposition ju och fri press, som annat som kan begränsa hans makt.

För att Trump är narcissistisk galen, är ju lätt att diagnostisera. Den löjligt uppblåsta jävla uppfattningen om den egna omnipotenta personlighetens överlägsenhet i alla avseenden. Som ständigt kräver bekräftelse, beröm och som blir våldsamt arg om denna självbild ifrågasätts eller någon annan visar sig vara bättre på något sätt. Vidare den primitiva och elaka mobbingen av andra som inte är lojala, beundrar eller som kritiserar den jävla token. Det våldsamma och hotfulla beteendet om någon sätter sig emot eller inte böjer sig för det narcissisten vill. Samt det patologiska ljugandet, utan skam eller skuld när lögnerna avslöjas. Vad är det för fel på den mänsklighet, som gång på gång ger makt och inflytande till sådana jävla stolpskott? Vad är det för fel på alla de medborgare i USA som röstar på en så helt igenom avskyvärd människa?

Jag vill ju egentligen inte skriva ett ord till om Putin och Trump. Men de jävla kräkmedlen är ju som hämtade ur Sagan om ringen. Även där är det två företrädare för ondskan som samarbetar, för att krossa de ärliga och goda, med sin svarta ondska. De är liksom där i verkligheten för närvarande. Sauron, ondskans furste heter numera Putin. Sauroman, den lögnaktiga förrädaren, har bytt namn till Trump. Gollum heter ju Orbán och sitter i Ungern och ser falsk och äcklig ut. Lika lite som hoberna i Fylke kunde slippa undan, att tänka på den växande ondskan i sitt Fylke, lika lite kommer jag undan att tänka på ovanstående hemska gubbar. Hur mycket jag än försöker. Det känns rätt hopplöst och deprimerande. När jag jobbade tog det ju upp rätt mycket av vardagen och det jag tänkte på. Men nu är det ju ett avslutat kapitel. Vilket ger för mycket tid över till att tänka på tråkigheter.

Jag har sålunda blivit en tråkig gubbe. Fast jag bara är 70 år känner jag mig rätt gammal i perioder. När jag har ont i fötterna eller när jag går upp på nätterna och pissar med en rätt taskig stråle, till exempel. Vilket för närvarande är läget. Vilket känns lite deppigt. Men idag på morgonen skiner solen och det kommer nog bli en fin dag. Jag har varit ute sväng med taxen Stefan och han var som vanligt glad och verkade lycklig. Men det beror nog på att han är hund och inte bryr sig så mycket om Putin, Trump eller andra idioter. Han har annat att tänka på. Som när käket kommer eller vad det är för löptik som gått förbi och doftat gott. Dikt på det:

Det var när
jag gick över heden
under lärksång i doftande
ljung.

Som jag satte mig
ner för att vila,
för andningen
börja bli tung.

Jag satt där
såg molnen så
stilla fara förbi
ovanför.

Jag tänkte att detta
är livet vi lever, innan
vi vissnar och dör.

Vi får minnas
dessa minuter i
vila, när vi förtvivlar
i grymhetens tid.

Dessa minuter
av lycka,
dessa sekunder
av frid.

Peter

Peter