måndag 30 december 2024

 

Hej vänner!

Snart är det ett nytt år. Fram till för några år sedan brukade jag sammanfatta året som gått här i bloggen. Men det har jag slutat med för de sista åren har varit så genomjävliga att man inte vill bli påmind om vad som hänt. Det har ju bara varit krig, övergrepp, mord och jävelskap utan slut. Så jag får väl erkänna jag ofta känt hopplöshet och varit bekymrad och ledsen över utvecklingen i världen och här hemma. Vilket ni som läser det jag skriver säkert har märkt. Fan ta alltihop.

Det är kul med folk, som i denna onda tid har hopp och framtidstro. Jag läste en artikel i tidningen av en kille som heter Sohunen, som måste vara en positiv och idealistisk typ. Han kom med massa förslag, om hur världen skulle kunna bli en bättre plats att leva på. Det var ofta storslagna planer, som vore perfekta, om de innehöll lite mer realism. Jag kunde väl hålla med om alltihop. Vilket nog de flesta av oss som vill att alla människor skall få äta sig mätta och sova gott på natten, säkert också gör.

Först föreslår han kortare arbetstid till 35-timmarsvecka med bibehållen lön. Bra idé tycker jag. Så man får hoppas att det finns tillräckligt mycket sjuksyrror och läkare, som kan fylla upp för de som får kortare arbetstid. För där råder ju redan brist, så folk får springa benen av sig för att hinna med. Men annars ett bra förslag.

Sedan föreslår han att tandvården skall bli kostnadsfri och med samma villkor som annan vård. Vilket borde genomförts för länge sedan. Jag har aldrig begripit varför just käften, inte skall ingå i kroppen och behandlas som övriga delar. Det hänger väl ihop med att tandvården från början sköttes av smedpelle och inte av läkare. Men det vore dags att ändra på. Bra idé alltså. Men då man idag på Gotland inte kan få tillgång till tandvård, om den inte är akut, så får det nog bli på sikt.  För vanligt borrande, måste man nu ta båten till fastlandet. Så det vore kanske bäst att börja med att först fixa fler tandläkare. Som sedan kan ge den vård som borde ha samma villkor, som annan vård.

Sedan tar den där Sohunen itu med de riktigt stora frågorna. Han tänker avskaffa världssvälten, genom att fördela världens samlade BNP som per person är 13000 dollar. Vilket är ett jättebra förslag. Men faktiskt låter, i mina öron, lite naivt. Men man får väl ändå säga, lycka till! Samtidigt tycker jag att det är lite konstigt att börja där, när samhället här, inte ens kan skydda kvinnor och barn från galningar. Så de utsatta tvingas i rädsla leva gömda med dold identitet. Eller när tusentals ungdomar får leva under hedersförtryck och inte får umgås med jämnåriga och utsätts för övergrepp som ”oskuldskontroller” eller tvingas gifta sig med kusiner. Alltså sådant som ligger inom närområdets politikers möjlighet att lagstifta mot. Men visst, om han vill börja med att avskaffa världssvälten och ta itu med det mer närliggande senare, så får väl Sohunen göra så.

Därefter tänker han stoppa kriget i Gaza. Detta genom att skicka hem Israels ambassadör. Hur det skulle stoppa detta vidriga krig, är lite oklart. Men om det fungerar så vore det utmärkt. Då kunde man ju stoppa kriget i Ukraina också, genom att skicka hem den ryska ambassadören. Varför inte skicka hem Kinas ambassadör, så övergreppen på folkgruppen Uigurer upphör och Kina drar tillbaks sina trupper från Tibet. Om vi på så sätt kan påverka andra länders agerande, så är det ju dumt att inte göra det. Jag ser redan framför mig hur Putin och Netanjahu lägger huvudet i händerna och orolig säger: ”Vi måste sluta kriga, så svenskarna inte skickar hem våra ambassadörer.”

 Sohunen hade läst en filosof, som tyckte att man borde sätta ett tak för hur stor förmögenhet enskilda människor skulle få ha och tyckte det var en bra idé. Även det ett utmärkt förslag. Den nyss bortdrivne diktatorn och tyrannen i Syrien, fick viss med flera miljoner dollar, när han avvek till sin ryska kleptomankompis. Så det är väl bara att börja med sådana som dem. Bara att ringa upp och säga: ”Nu har vi satt tak för hur rik man får vara. Så det som ligger över detta tak, får du allt skicka tillbaks, till de som du stulit stålarna ifrån. När man fixat det, är det ju bara att ta itu med de rikingar som inte direkt stulit sina stålar, men blivit ohemult rika trots det. Som ägarna till Microsoft och Tesla. Bara säga: ”Nu har det blivit lite mycket. Nu skall min herre nog inte ha mer”. Som en artig hovmästare på Zum Franziskaner skulle säga, om man börjar bli lite ostadig. Då skulle Musk och Gates säkert skicka stålar till Sohunen, för att fördelas rättvist över världen.

Den sista bra idén Sohunen har var att låta alla miljadärer i Sverige betala en engångsskatt på 10 %. Vilket även det är utmärkt idé. Men då får man hoppas att de inte lämnar landet och flyttar till Monaco, London eller Schweiz, för att slippa undan denna skatt. Bara har ett fritidshus kvar i Sverige och bo där då och då. Men betala skatt andra länder. Men det är klart man kan förbjuda alla rikingar att flytta. Fast risken är väl då att de ändå smiter iväg i sina privatplan, en mörk natt.

Som sagt det är kul med reformister, med hopp och framtidstro. Lite som den där uppfinnarkillen i Lorry som säger "tänkte inte på det" och sedan ändå är glad som en lärka när han går. Som är säkra på sin sak och inte fulla av tvivel som undertecknad. Men för sådan som mig, är det till liten hjälp. Ungefär som att säga åt en djupt deprimerad människa att rycka upp sig. Dessutom är jag utomordentligt trött på folk, som kommer med enkla lösningar, på svåra problem. Oftast är det ju folk på den yttersta högerkanten, som retar mig på det sättet. Men nu har jag alltså fått en kille långt till vänster, som säger sig ha lösningen på världens orättvisor och hur man ordnar världsfred. Själv ser jag en rad mer närliggande problem att ta itu med i en tid av krigshot, organiserad brottslighet och fattigpensionärer. Detta i ett land där folk är ledsna och äter anti-depressiva som smågodis och där köerna till barnpsykiatrin ofta är årslånga. Samt där en massa dumma privatiseringar, av det som jag tycker borde vara gemensam verksamhet, bara ställt till det.

Jag läst förresten en kul grej i tidningen som fått mig att fundera. Det var en tjej som vill byta efternamn till ”Havsvatten”. Men det fick hon inte. Jag förstod inte riktigt varför hon inte fick heta så i efternamn. Det låter i och för sig väldigt konstig att heta. Jag vet inte varför. Varför kan man heta Berglund, Almkvist och Sjölund, utan att det låter konstigt. Men Havsvatten låter ju konstigt i mina öron. Men kanske är det för att det inte går att att sätta ”en” framför. För det går ju utmärkt att säga: ”I listan finns en Berglund och en Sjökvist”. Men att säga ”en Havsvatten”går ju inte. Och att att säga det också finns ”ett Havsvatten på listan”, låter i mina öron inte riktigt klokt. Kanske var det bra att tjejen fick nej på sitt önskemål om namn. Annars kan man ge sig fan på att någon kräver att få byta namn till Fostervatten eller Slaskvatten.

Det skall alltså bli ett nytt år. Vilket jag inte tycker är så kul. För det är ju bara ett tecken på att jag blir äldre. Vilket jag inte har någon lust med. Det får ta mig fan räcka med de krämpor som jag har. De lär ju knappast bli färre. Men jag hoppas verkligen att det kommande året blir bättre än det som passerat. Det enda som var bra och roligt, var att att jag fick ett barnbarn till och att mina övriga barn och barnbarn verkar må fint. Men i övrigt var det skit med det mesta. Krigen fortsätter och galningar styr världen. Ni som läser denna blogg, vet vad jag tycker om Putinhelvetet och Trumpjäveln och jag skall inte tjata om detta den här gången. Men mina känslor för dessa kräkmedel är oförändrade, bara så ni vet.

Nedan en bild på en statsminister. Så ser en riktig sådan ut, om ni undrar.

Peter


 




tisdag 24 december 2024

 

Hej vänner!

Tiden går bara åt ett håll. Hur gärna man en skulle vilja gå tillbaks i tiden, går det inte. Man kan liksom inte gå tillbaks och ställa saker till rätta. Har något uppfunnits, så kommer det finnas kvar, hur skadligt och dumt det än är. Som massförstörelsevapen eller sådant som skadar vår miljö. Nu är det väl AI, som kommer förändra världen på både gott och ont. Som ni vet är jag en konservativ typ som inte gillar förändringar, för det mesta nu för tiden. En hel del saker har förändrats till det bättre under mitt liv. Som utvecklingen av vaccin mot polio och covid till exempel. Likaså att fördomarna mot folk som kärar ner sig i folk av samma kön, har minskat. Iallafall bland vettigt folk. Men annat tycker jag blivit sämre och otäckare. Hur fan det skall sluta, vet i fan.

Jag tillhör förlorarna. För jag röstade 1980 nej till kärnkraft. Huruvida det var klokt eller dumt, vet jag inte. Men det var iallafall ett försök att säga nej, till en utveckling som skrämde mig. Kanske ett hopp om att allt inte bara skulle rulla på mot miljöförstöring och moderna farligheter. Så det var väl egentligen inte bara kärnkraften, som det handlade om. Utan mer en rädsla för vad den stod för. En sorts utvecklingspessimism och obehag, inför denna nya värld. Som kändes kall, hård och ful. Som hela landet höll på att förvandlas till ett Sergels torg. Där folk gick runt och såg ut som tagna ur ”Skriet” av Edvard Munch.

Den enda gång som jag känner som en otäck utveckling gick att stoppa var 1971. Det var ju då som Almstriden stod vid almarna i Kungsträdgården. För då hade regeringen fastställt planen, att almarna där skulle huggas ner. För att det skulle byggas en uppgång till tunnelbanan där. När man nu står där och ser på dessa almar, så kan man inte begripa hur man kan komma på något så urdumt. Men det var ett demokratiskt beslut som trots det, visade sig ha liten folklig förankring. Så det ledde till det uppror, som fick stopp på förstörelsen av staden. Makten fick helt enkelt ge upp och skicka hem motorsågar och poliser inför protesterna. Vilket jag tror de flesta nu är glada för.

Nu tycker man att almstriden skulle gjort politikerna mer ödmjuka och mindre självsäkra. Mera lyssna och mindre prata. Inte minst de som röstade ”ja”, till att förvandla almarna i Kungsträdgården till ved. Då skulle nog behovet av att göra nya förändrade samhällsanalyser, inför en otäck utveckling minska. Man tvingades till slut bestämma sig för om almarna i Kungsträdgården skulle huggas ner, eller om de folk man sade sig företräda, skulle få vinna. Man fick ge upp. Men då hade man ju ett ett helt Hötorgscity av glas och betong, att glädjas över. Man kunde ju då ställa sig mitt på Sergels torg och se sig runt och säga: ”se vad vi har skapat”. Nu kan man istället ställa sig där och se ut över hela landet och säga samma sak.

”Skall han inte skriva något om Putin och Trump”, kanske ni undrar. Iallafall ni som brukar läsa min blogg. Men det tänkte jag inte göra för omväxlings skull. För ni vet redan vad jag tycker om dessa jävla obehagliga slemsvampar och flatlöss. Det värsta jag vet ”näst små brännvinsglas”, som man brukade säga, på tiden det fortfarande gick att skoja. Vilket jag fått allt svårare för under de senaste åren. Jag har helt enkelt blivit urtråkig. Gammal, konservativ och anarkistiskt.

Som ni vet börjar julevangeliet: ”Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.” 

Det är en bra början på en fin berättelse. Som jag tycker man bör läsa för sina barn varje jul. Så de förstår varför vi firar jul. Själv tror jag ju inte att det var guds son som föddes och lades i en krubba. Men jag tycker det är fint att berättelsen om Jesus födelse berättas varje år. För det är den värd. Just dess blandning mellan det mänskligt vardagliga och det heliga gör det till en så fin berättelse. Detta oavsett om man tror att det är Josef eller den helige ande, som pappa till barnet. Själv tror jag ju mer på Josef, som ni vet. Jungfrufödsel är ju för dumt att tro på. Vad jag förstått, står det inte heller i det grekiska originalet något om detta. Bara att Maria var en ung kvinna. Om hon haft sex eller inte framgår inte. Så det där med hennes eventuella jungfrudom, är bara från början ett påhitt av otäcka katolska gubbar, som inte gillar kvinnor.

Just nu fryser och svälter massa barn i Gaza och i Ukraina kidnappas och hjärntvättas barn av den ryska krigsbrottslingen och hans anhang. Här rekryteras barn av andra samvetslösa brottslingar, för att sälja knark och mörda. Allt är sålunda åt helvete och jag har svårt att känna någon julstämning och glädje. Men ändå: ”Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett och som Herren har kungjort för oss”.

GOD JUL

Peter


 



torsdag 19 december 2024

 

Vad kommer jag
att minnas, den
dag när allt tar slut?

Jag kommer väl
att tänka på förr
och på förut

På vårens hopp och
vemod, när ljuset
kommer åter.

Den tid jag borde
glädjas, men ändå
ofta gråter.

På höstens
gula löv, mot
himlen hög och blå.

Så tänker jag på tiden
när flickorna var
små.

På din kropp tänker jag
och dina runda bröst.

Kanske på vår lust,
med dess värme
och dess tröst.

På oro och rädsla
vill jag inte tänka
då.

När allt är nästan över
och det är dags att
gå.

Så kommer jag
nog att tänka på
allt som hände förr.

Denna sista dag,
då jag stänger
livets dörr.


fredag 13 december 2024

 

Hej vänner!

Vi närmar oss jul och idag är det Lucia. Hon var ju ett helgon på Sicilien som avrättades av kejsar Diocletianus, som lyckades göra många kristna till martyrer för sin tro. En riktigt grym och elak gubbe, med andra ord. Som kejsare och andra män med mycket makt har en tendens att vara. Så var det på 300-talet e.Kr. och så är det nu. Vilket är hemskt att tänka på.

Vi skall alltså fira jul och det känns alltid lite ambivalent för mig. För även om jag inte tror på gud så tror jag lika lite på Mammon. I Bergspredikan säger ju han vars födelsedag vi snart skall fira: ”Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon”. Man bör alltså enligt honom bestämma sig och vid jul känns det som de flesta har bestämt sig för att satsa mer på Mammon, än på den han kallar sin fader i himmelen. Man bryr sig mer om en rödklädd gubbe med luva på skallen, än på den lille killen i krubban, om man säger så. Så här års kan man ju bli lite avis på de som tror på Gud och det var hans son som föddes, den där natten för länge sedan. Men vi som har svårt att tro på jungfrufödsel och krångligheter som treenigheten, står lite vid sidan och ser på. Får väl trots det sjunga med i de fina julpsalmerna med våra gudlösa röster. Får väl minnas vår barnatro och dess förtröstan på evigt liv, att de döda bor i himlen och att gud hör bön. Då man kunde tro på sådant, ”för det stod i en bok” och därför troligtvis var sant. Dessutom hade fröken i skolan sagt att det stämde och hon var ju trots allt en auktoritet på området och kunde ju till och med spela tramporgel. Men tyvärr kom för mig kravet på logik, sanning och bevis, mellan mig och gud. Så kan det gå. Å andra sidan tror jag ju inte på Mammon eller tomten heller.

Jag är ju dålig på ekonomi. Både privat och sådant som nationalekonomi. När det pratas om det som finansdepartementet och riksbanken hittar på, är jag rätt dålig på att förstå vad man pratar om och vad åtgärderna går ut på. Detta trots att jag gått på universitet klarat detta och är rätt allmänbildad. Det är likadant med mycket politik, där de olika makthavarna säger att de politiska motståndarna bedriver en ekonomisk politik, som är helt fel, elak, orättvis och obegåvad. Då jag inte är så duktig på sådant, så tycker jag väl ibland lite naivt till i rätt grova mått, utan att ha mycket på fötterna. Fast det kanske även många av de som uttalat sig säkert och utan tvekan också gör. För att vara en vetenskap verkar nationalekonomi vara en vetenskap där man kan utifrån samma fakta dra helt olika slutsatser, om vad som är rätt beslut.

Men fråga för fan inte mig om ekonomi på den nivån. För jag har fullt upp med att hålla reda på mina egna stålar och hur de bör fördelas och användas. Det enda jag är säker på är att det är fult att slösa. För det stod i Lyckoslanten när jag var barn. Där fanns tjejerna Spara och Slösa. Spara var en ordentlig tjej och var välkammad och duktig. Slösa var en slarvmaja med okammat hår, som slösade bort sina pengar på omedelbar behovstillfredsställelse. Men Spara kunde till slut köpa något riktigt fint för sina sparade stålar. Då blev Slösa ledsen och avundsjuk som bränt sina stålar på roligheter för stunden. Jag gillade nog innerst inne Slösa mer än Spara. Som ung var jag nog också mest lik Slösa. Men sedan jag blev farsa skärpte jag mig och blev något mer lik Spara och såg till att det fanns stålar till mat och hyra, innan jag ruskade till håret och satte på mig Slösadräkten och kanske brände en del pengar på öl, på numera nedlagda Tre Backar på Tegnérgatan, med kamrat Bengt.  

Så lever vi då i en materialismens och slöseriets tid. Som dessutom är krigets och den meningslösa ondskans tid. Så tom på allvar och värdighet att jag känner mig rätt orolig, rädd och  ledsen. Jag kan ibland sakna mina baptistiska förfäders allvar och djup, inför det heliga. Som tog livet på stort allvar och förundrades över guds storhet och fann tröst i hans ord. Nedskrivna i den heliga skrift med svar på livets mening, tröst och hopp när det behövdes. Nu är det ju bara glitter, tomtar och reklam i överflöd.

Jag tycker förresten jag har allt jag behöver och längtar faktiskt inte efter att köpa en enda pryl till. Så jag vill absolut inte ha några julklappar. För jag har fullt upp med att hålla reda på de grejer jag har. Men det är klart att jag blir glad om ni ger lite stålar till
Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/?gad_source=1

 

Peter





onsdag 4 december 2024

 

Hej vänner!

Nu på morgonen läste jag två artiklar i tidningen som jag tyckte var intressanta. I den ena var det en gubbe som heter Wirtén som berättade att han tycker illa om romantiken och att den tydligen blivit populär igen. Det skrivs böcker och görs utställningar om denna tidsperiod. Den började väl i slutet på 1700-talet och höll på till någonstans till mitten 1800-talet. Från upplysningens rationalitet och tro på vetenskap och förnuftet till naturalismens realism och krav på sanningsenlig beskrivning av verkligheten. I Sverige från Linné till Strindberg, kan man kanske säga. Däremellan var det mycket nostalgi, känslor och mystik i konst och litteratur. Mycket om myter, legender och romantiska historier om det förgångna, som inte var helt sanna. Man ville väl kämpa emot den modernitet som höll på att förändra världen, med tåg och industrier. I Sverige fanns en riktig romantiker i Carl Jonas Love Almqvist, som skrev sådant som Drottningens juvelsmycke och Törnrosens bok. Han flyttade ut på landet och misslyckades med att leva ett idealiserat bondeliv där i romantikens anda. Som ni nog vet försökte han förgifta en ockrare och blev på grund av det tvungen att fly landet. Så det gick åt helvete med romantiken till slut. Drömmar och fantasier krossade av den otäcka verkligheten. Så gick det väl det mesta av romantiken. Verkligheten knackade liksom på och dess strävan efter andlighet, skönhet och fantasi, blev till slut för långt ifrån den nya tidens realiteter. Men den där Wirtén gillar inte att den nu håller på att bli lite populär igen. Själv är jag ju rätt romantisk av mig, så jag har inte så mycket emot det. Jag gillar ju till exempel inte modern arkitektur, snabbmat, TV, datorisering, internet och andra utslag av modernitet. Jag använder mig av det, men kan längta tillbaks till tider då sådant inte fanns. Jag är en riktigt fånig romantisk nostalgiker. Det gäller förresten sådant som kärlek och naturdyrkan också.

Den andra artikeln handlade om något som kallas ”glimmers”. I psykologin pratar man ju annars mycket om triggers. Alltså sådant som utlöser beteenden som till exempel känslor. Som när en med ormfobi får ångest bara av att se en bild på en orm. Eller som den där ministern som får ångest bara av att se en banan. Vilket onekligen får en att fundera lite i freudianska termer. Då triggers ofta används i beskrivningar av sådant som utlöser obehagliga känslor som ångest, oro eller rädsla, så har tydligen någon kommit på att kalla det som triggar sådant som utlöser lugn och glädje, för just glimmers. Som när man hör musik som väcker behagliga minnen eller när man ser solen sjunka ner i havet och hela himlen i väster blir färgad i guld. Eller när man stannar upp i höstskogen och lyssnar på tystnaden och känner doften av mossa och svamp. Alltså de korta stunder man förundras över livets skönhet och gåta. Själv har jag några minnen där den känslan av trygghet och lugn varit intensivt närvarande. Det har alltid handlat om stunder i naturen. Som när jag en blåsig regnig dag lagt mig under en stor gran, där marken trots regnet var alldeles torr och jag låg och såg molnen fara som trasor över himlen. Då tänkte jag: ”så det här är livet”och var alldeles lugn. Ett typiskt glimmerögonblick för mig. Det finns flera. Men alltför få, enligt min uppfattning.

På något sätt hör romantikens dyrkan av känslor och mystik ihop med det som beskrivs i artikeln om glimmers. Alltså strävan efter situationer man stannar upp i förundran över alltet och känner sig trygg i denna förundran. Känner en sorts trygg närvaro för en stund, som när man ligger i en koja och hör regnet droppa på taket. Eller när man hör lommen ropa vildmark från en skogssjö. Eller när man hör romansen ur Lars-Erik Larsson Pastoralsvit. En stund utlöst av glimmers. Kanske var det just glimmers romantikerna sökte. Fast det inte visste om det.

Taxen Stefan har flyttat hem till sin matte och sin bebiskompis. Så det känns lite tomt. Idag skall jag äta julbord på ångaren Blidösund. Så han hade ändå inte fått följa med. För taxar och julbord är ju ingen bra kombination. Ute ligger snön på taken och det har blivit vinter efter denna långa varma höst. Jag är 70 år, tre månader och 20 dagar. Idag skall jag efter flera års uppehåll dricka en snaps. För det förtjänar jag.

Peter



 

måndag 2 december 2024

 

Hej vänner!

I förrgår var jag på gravsättning på Täby kyrkogård. När jag gick förbi gravarna bredvid lade jag märke till att flera av de som låg där var födda 1954, som jag är. Vilket kändes lite jobbigt att se. En påminnelse om att klockan har ringt för sista varvet och upploppet närmar sig. Jag hade ju tänkt lägga ner bloggen, för jag tyckte den spårat ut i allmän tråkig nedstämdhet och inte var mycket att läsa längre. Men så kände jag att jag har ett fortsatt terapeutiskt behov av att skriva och det är roligare, om man gör så till en tänkt läsare och vän. Så jag tänker av rent egoistiska skäl skriva på här en tid till. Som tröst till er kan jag säga, att ni absolut inte behöver läsa mina av nedstämdhet fyllda tråkigheter. Tvärtom, gör något annat som ni mår bättre av! Gå i skogen. Måla om en stol. Spela lite vacker musik. Läs en god bok. Gör vad fan ni vill. Men undvik läsa nyheter och denna blogg. Ni blir bara nedsmittade av sådant som gör en ledsen.

I mitt senaste inlägg lovade jag alltså mer eller mindre att ni skulle slippa mig och mina sorgsna litanior i fortsättningen. Jag tappade liksom lusten för alltihop när den förbannade psykopaten och otäcka narcissisten, gick och vann presidentvalet i USA. Det var för mig det yttersta tecknet på att det är framgångsrikt att ljuga, hota, vara allmänt otäck och äcklig, om man vill bli beundrad och omtyckt av en majoritet av mänskligheten. Vilket gjorde mig rejält ledsen och gjorde att jag tappade lusten för alltihop och faktiskt blev lite rädd.

I bibeln fick ju Moses ett antal regler som hans gud tyckte man borde hålla sig till om man vill vara en god människa. I mina ögon oftast utmärkta regler. Fast kanske var det Moses själv som knackade ner dem på Sinai berg. I så fall bra gjort av Moses. Men den förbannade flatlusen till kommande president i USA, följer ju inte en enda av dessa goda regler. Som enligt Moses är guds ord.

  1. ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.” Den jäveln dyrkar ju bara Mammon och sig själv.

  2. ”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn.” Fanskapet har tryckt upp en egen bibel som han viftar med och som skall vara lättläst och innehåller delar av konstitutionen. Dock inte de delar som förbjuder slaveri, ger rösträtt till kvinnor och rösträtt till folk, vars förfäder forslades dit i slavskepp från Afrika.

  3. ”Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.” Den idioten snackar ju skit alla dagar och twittrar ut sin dumhet oavsett dag.

  4. ”Visa aktning för din far och din mor.” Nu gissar jag att hans farsa, var lika otäck som han själv. Men det är klart att hans mamma, skulle skämmas ögonen ur sig när hon fick höra att sonen var otrogen med en porrstjärna, någon månad efter hans fru just fött en son. Eller när han kallade soldater som offrat sitt liv för sitt land för ”losers”. Eller när han föreslår att folk skall dricka Klorin för att döda sina corona-virus.

  5. ”Du skall inte dräpa.” Vid stormningen av Kongressen, där han uppmanat ett gäng våldsverkare ”slåss och återta den makt de blivit bestulna på" dog en polis och flera skadades allvarligt. Man bar också med sig en galge, i vilken man tänkte hänga hans vice president Mike Pence, då denne inte följde ledarens order.

  6. ”Du skall inte begå äktenskapsbrott.” Som sagt inte ligga med porraktriser och därefter betala dem, för att inte berätta om hans svek och allmänna äcklighet. Men som han sa: ”är man rik får man ta på en kvinna som man vill, även på fittan”.

  7. ”Du skall inte stjäla.” Till exempel bör man ge fan i försöka att stjäla val eller sno fattiga skottar på deras kåkar, för att bygga en jävla golfbana.

  8. ”Du skall inte vittna falskt mot din nästa.” Som att påstå att folk som inget ont gjort, käkar sina grannars hundar och katter. Eller säga att politiska motståndare är dumma med lågt IQ, utan att ha belägg för detta. Eller kalla alla som inte delar ens uppfattning, för ”den inre fienden” och hota fängsla och bestraffa dessa.

  9. ”Du skall inte ha begär till din nästas hus.” Även om det är lika fint som Kreml eller presidentpalatset i Pyongyang, där ens vänner bor och regerar utan jobbig opposition.

  10. ”Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.” Ett bud som den näriga jävla självupptagna, bortskämda och psykopatiska jävla stolpskottet, säkert bryter mot dagligen. Han har ju tydligen sagt sig vara avundsjuk på Hitler, för att dennes generaler aldrig ifrågasatte führens order.

Som jag beskrivit tidigare bryr jag mig inte så mycket om huruvida himmelriket finns. Däremot hoppas jag att helvetet finns och att Dantes beskrivning av detta stämmer. För då har man ju iallafall kvar hoppet att Putin, Trump och deras gelikar hamnar i dess nionde krets, tillsammans med Hitler, Stalin och andra sådana gubbar, som redan är där. Alltså till slut hamnar där de hör hemma. Så föreståndaren för stället, får något att gnaga på i evinnerliga tider.

Jag lovar att jag skrivit alla dessa ord alldeles själv. Inte vid en enda mening har jag använt Artificiell Intelligens. Vilket jag hoppas märks och att resultatet visar på att intelligensen är, om än begränsad, så inte ett dugg artificiell. Nu läste jag att en riksdagsman (s), skrivit ett oändligt antal frågor (minst 180 stycken) till ministrarna i regeringen med hjälp av AI. Det tycker jag är fusk och dålig stil. Jag gissar att det är för att överbelasta kanslier och för att jävlas. Visar på en brist på respekt för demokratin på något sätt. Men kanske även svaren på alla dessa frågor besvaras med hjälp av AI. Så datorerna får snacka med varandra istället för att människor samtalar. Samtalar med de känslor och brister som gör oss mänskliga.

Ibland känner jag som jag är en av förlorarna. För vi som tycker naturen och det levande är viktigare, än det materiella som går att värdera i stålar, har ju nästan alltid förlorat. Det gäller ju också ofta i kulturella och social värden. Det pågår en massutrotning av djurlivet på planeten och livsmiljöer för det som lever förstörs på löpande band. När den stora kommunistiska förtryckarstaten föll ihop, hoppades jag att demokratin skulle vinna, över de förbannade totalitära idéer som ställde till en katastrof under förra seklet. Men nu är dessa tillbaks i en förnyad våldsam version. I Sverige håller istället en våldsam organiserad brottslighet, förstöra trygghet, samhällsbygge och få tentakler överallt. På detta de förbannade krigen och det lidande dessa för med sig. Så det mesta är åt helvete och jag har svårt att finna något hopp.

Igår var det första advent. Advent betyder visst ankomst och är ju tiden vi väntar på att fira Jesus födelsedag. Denna firas ju numera med ett överflöd av grejer, tomtar och stress. Det är en rätt jobbig tid tycker jag. Tänk om man kunde bestämma att lugna ner alltihop och börja om från början. Inga julklappar, bara en burk sill och risgrynsgröt, inga tomtar, ingen TV utan bara radio samt ungar utklädda till de tre vise männen och änglar, som går parad genom städerna och käkar pepparkakor och samlar in pengar till Rädda Barnen. Sedan får det ta mig fan räcka. Fast då skulle väl alla månglare och ungar bli tvärsura på mig, som bestämt ett sådant lagom firande. Men som sagt är det lite i världen som blivit som jag vill. För sådana som jag är inte speciellt inflytelserika. Saknar uppenbarligen de ledaregenskaper som krävs, för att få makt att bestämma över andra.


Peter